Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Karlis Ulmanis — Lettlands president. Av William W. Freij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
William W. Freij
som innebära maktens decentralisering och äro upplösningens
principer, måste vi nu stödja med ali kraft, ty de befordra
Rysslands upplösning och komma så oss till godo. På detta sätt
avlägsnas en av huvudfienderna till vår nationalism — Ryssland.
Återstår endast Tyskland, men denna stat komma ententemakterna
att krossa. I samma ögonblick som detta sker, måste letterna höja
sin röst och kräva sin rätt till detta land, som kallas Latvija. Nu
måste vi sätta in ali vår kraft i organisationsarbetet.»
Ulmanis lät dessa ord, som närmast voro riktade till bönderna,
följas av handling. Den lilla staden Valka i norra delen av landet,
numera gränsstation på järnvägslinjen Riga—Tallinn, blev
centrum för frihetsrörelsen. Därifrån ledde han organiserandet av
ett jordbrukarparti. På ytterst kort tid var det hela klart,
Grundstommen utgjordes av de lokalföreningar för
landsbygdsbefolkningens upplysning, vilka han redan tidigare grundat och som nu
i en handvändning ändrade karaktär och blevo politiska. Därmed
hade han i sin hand ett parti, vilket hade alla utsikter att bli
jämstarkt med det största av de redan förefintliga, det
socialdemokratiska. Det konstituerande sammanträdet med det nya partiet,
vilket fick namnet Lantmannapartiet, ägde rum den 29 april 1917.
Dessförinnan hade Ulmanis redan den 6 april valts till Lettlands
vicekommissarie. Både det socialdemokratiska partiets ocli
lantmannapartiets ledande män insågo, att det nu icke var rätta tiden
att sysselsätta sig med diskussioner om ideologiska
meningsskiljaktigheter. Man måste åvägabringa ett samgående mellan
partierna för att på en gemensam front kunna möta de yttre
fienderna. Livlands Interimistiska Råd, den exekutivkommitté, som
stöddes av Ulmanis parti, och det internationellt inriktade, av de
ryska revolutionärerna influerade De Jordlösas Råd förmåddes till
samverkan. Men det var alltså ett samgående för yttre strid, ej
för inre arbete.
Det gällde nu att fatta beslut om hur letterna skulle förhålla
sig till Ryssland, till vilket land de ju efter ryska revolutionens
utbrott kommit i ett helt nytt läge. Det första beslutet gick ut på
att Lettland skulle vara »en politiskt autonom enhet i Ryska
republiken». Men detta beslut stannade på papperet. Det kunde ej
få någon reell verkan, då ryssarna inte hade kraft, tid eller vilja
att göra sitt inflytande gällande. Behövde man sålunda tills vidare
icke mer räkna med ryssarna, hade man så mycket större
anledning att fatta ett raskt beslut angående förhållandet till tyskarna.
576
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
