Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 okt. 1937 - 40-timmarsveckan i Genève
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
40-timmarsveckan
i Genève.
Stockholm, 10 okt. 1937.
Sedan 1935 års internationella arbetskonferens
antagit dels en principkonvention om 40-timmars
arbetsvecka, vilken f. ö. trots regeringens rekommendation icke
ratificerats i vårt land och — med undantag av Frankrike och Cuba, där
emellertid vissa villkor uppställts för ratifikation — icke heller i
något annat land, har skapandet av konventioner om denna reforms
förverkligande etappvis inom olika industrier utgjort
huvudsysselsättningen för den internationella arbetsbyrån. Redan vid 1936 års
arbetskonferens bragtes till stånd specialkonventioner härom för offentliga
arbeten och inom glasindustrin; vid 1937 års konferens förelåg till
behandling frågan om dess införande i textilindustrin samt inom
grafiska och kemiska industrierna. Konferensen medförde den
överraskande utgången att tillräcklig majoritet uppnåddes kring en
konvention inom textilindustrin (medan frågan för de båda andra
nyssnämnda industriernas vidkommande föll).
Frågan är för textilindustrins del härmed emellertid ingalunda
väsentligt närmare sin lösning; helt visst kommer denna konvention
att liksom så många andra länge förbliva en tom formel och för
mycket lång tid framåt avvakta de ratifikationer, som garantera
reformen dess utförande i livet. Voteringsresultaten i Genève avlägsna
sig allt mer och mer från de praktiskt betonade realiteternas mark;
det ligger något av en parodisk symbolik över det faktum att
voteringen ägde rum nästan på dagen samtidigt med att det sociala
Genèvearbetets nuvarande spiritus rector, Joidiaux, i sitt hemland
på ett så fatalt sätt såg demonstrerade de katastrofala följderna av
ett enda års social reformpolitik efter arbetsbyråns riktlinjer.
Resultatet vanns endast efter en hård pressning på en hel del
staters röstande; för uppbringande av en tillräcklig majoritet användes
under konferensens sista dagar största delen av arbetsbyråns
medar-betarstab och naturligtvis även en del regerings- och arbetardelegater,
främst representanterna för den folkfrontspolitik, vars i hemlandet
förlorade prestige det gällde att här rädda. En blick på
slutomröstningens vota är i detta avseende upplysande. Konventionen antogs
med den nödvändiga 2la majoriteten (88 röster mot 41); för
konvention röstade en rad av stater, bland vilka en älskare av
socialpolitiska kuriosa kan samla följande namn: Albanien, Bolivia, Brasilien,
Chile, Dominikanska republiken, Equador, Lettland, Mexico, Panama,
Peru, Turkiet, Sovjet-Ryssland, Uruguay och Jugoslavien, medan
åter bl. a. Storbritannien, Holland och Schweiz motsatte sig
konventionens antagande. En del stater, bl. a. Sverige, avhöllo sig från
votering. För konvention röstade även den amerikanske
arbetsgivare-representanten, vilken — det torde kunna konstateras, utan att orätt
göres någon — torde hava representerat mera presidenten Roosevelts
581
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
