Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 okt. 1937 - Kring “talträngdheten“ i riksdagen. Av E. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
riksdagar har det knappast någonsin hänt att en sedermera bemärkt
riksdagsman uppskjutit sitt jungfrutal — det enda exemplet är
egentligen blott från 1873 års riksdag, då akademiadjunkten och filosofen
F. G. Afzelius, den store politiske vältalaren Ivar Afzelius’ fader, ej
hade något inlägg. De kända politikerna ha sålunda följt gamle
»kung Bergströms» välbekanta råd att »ju längre man dröjer, desto
nervösare blir man» och följaktligen genast gjort slag i saken. (Från
årets riksdag föreligger eljest ett fall, då en mycket aktad men
tillbakadragen riksdagsman vid sin sjuttonde riksdag höll sitt
jungfrutal.) De, som vid de tre nämnda riksdagarna höllo sig tysta och i
bakgrunden, voro förträdesvis att söka bland jordbrukarna, medan
stadsrepresentanterna — då för tiden oftast akademiskt utbildade —
i regel genast grepo till ordet. Å andra sidan var det ingalunda
ovanligt, att även de nyvalda lantmännen genast höllo sina jungfrutal;
i regel voro de jungfrutalande jordbrukarna i flertal inom sin
kategori. Även antalet av de vid den första riksdagen hållna anföranden
kunde ibland stiga till nästan häpnadsväckande siffror. Den vid
debuten tämligen okände, men sedermera så bekante bondehövdingen
A. P. Danielsson höll sålunda vid sin första riksdag 1873 ej mindre
än 45 anföranden, och hans dåvarande länskamrat, lektor Ragnar
Törnebladh, var med sina 42 inlägg ej mycket sämre; även Ivar
Månssons 19 anföranden vittna om en respektabel oförskräckthet eller
s. k. skånsk trygghet. Visserligen kan det även i våra dagar hända
att personer med speciell sakkunskap och omedelbara
presidieuppdrag, såsom i år borgmästare Bergqvist i andra och direktör
Wistrand i första kammaren, vid debutriksdagen haft ett ansenligt
antal inlägg. Men så sträng är faktisk etiketten nu i kamrarna, att en
sådan sprudlande debattlust hos en nykomling som hos A. P.
Danielsson knappast skulle tolereras eller vara tänkbar. Detta kan
skrivas på vår nuvarande riksdags kreditsida.
För kuriositetens skull kan nämnas, att snabbhetsrekordet för
jungfrutalare — vi tänka ej här på förutvarande statsråd el. dyl. utan
på verkliga nykomlingar — även torde ligga långt tillbaka i tiden.
Godsägaren Lundell i Ebbetorp, liksom brodern-professorn
tillhörande den lilla polyhistoriska delen av människosläktet, inträdde i
andra kammaren 1894, d. v. s. efter 1893 års allmänna val. Redan vid
fullmaktsgranskningen — några sydsvenska städer hade ett mandat
men fullmakter för två riksdagsmän! — blandade han sig i
Themptander, Olof Jonsons i Hov, Adolf Hedins, Simon Boëthius’ och
andra bjässars lek med grundlagen. Ganska nära i oratorisk
startsnabbhet kom dåvarande postkontrollören, socialdemokraten T. Julin,
när han under 1920 års session tog sitt inträde i första kammaren.
På förmiddagen den 18 februari fick han sin fullmakt godkänd, och
på kvällen samma dag höll han sitt jungfrutal. Men han kunde
urskulda sig med att frågan rörde postväsendet.
E. H.
602
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
