Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Skottet vid Fredrikshald. De preliminära resultaten av en ballistisk-medicinsk undersökning. Av Gustaf Hultkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därvid troligen stödde sig på ett lätt iakttagbart förhållande vid
skottskador, nämligen att utgångsöppningen oftast är betydligt
större än ingångsöppningen. Då det ansetts fastslaget att kungen
haft vänstra sidan vänd mot fästningen, gav detta utlåtande för
lång tid framåt ökad tilltro till ryktena om en mordgärning.
Den år 1859 företagna undersökningen av skottskadan utfördes
däremot av framstående sakkunniga, bland dem den
världsbekante anatomen Retzius och kirurgen Santesson. De uttalade
bestämt, att skottet gått in vid vänstra tinningen, att projektilen
sannolikt utgjorts av en musköt- eller karteschkula och att i
så fall skottet avlossats från så långt håll, att projektilen något
mattats. Vid en i Svenska Läkarsällskapet hällen diskussion
angående denna undersökning rådde emellertid olika meningar om
den sida, varifrån kulan kommit. Professor Santesson, som lämnat
en längre, synnerligen intressant redogörelse för kommissionens
iakttagelser och synpunkter angående skadan, medgav möjligheten
av att kulan inträngt från höger men ansåg detta vara en bisak,
eftersom konungen kunnat från fästningen träffas likaväl på
högra som på vänstra sidan, allteftersom huvudet i det
ögonblicket varit vänt. »En annan sak — och detta det viktigaste och
huvudsakligaste — har emellertid senaste undersökning klarligen
ådagalagt, och jag har hittills ej hört den här av någon bestridas,
nämligen orimligheten, man kan väl säga omöjligheten av ett
lönnmord. Detta är dock huvudpunkten i frågan.» Alla voro
sålunda ense om att skottet kommit från längre håll.
De premisser, som ledde till denna slutsats, äro ganska oklara.
Som stöd för sin uppfattning angåvo besiktningsmännen den
betydliga krossning och söndersplittring, som förefanns i
huvudskålens såväl väggar som botten. Denna för oss svårbegripliga
slutsats är sannolikt närmast grundad på en mening, som
återfinnes i äldre kirurgiska handböcker, nämligen att
söndersplittringen av hårda ben bleve desto större, ju mattare en kula är.
Denna 1859 års slutsats med avseende å skottavståndet
godkändes icke av de vid 1917 års undersökning närvarande
sakkunniga. Professor Key-Åberg uttryckte sig så, att »vår tid måste,
stödd på erfarenhet och försök, i ödeläggelsen se ett uttryck för
den hydrodynamiska tryckverkan, hjärnan kommit att utöva på
sitt oeftergivliga omhölje, varav måste följa, att slutsatsen blir
en i det närmaste motsatt sådan». 1917 års sakkunniga uttalade
därför, att det var uppenbart, att projektilen med stor levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
