Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - De akademiska studiernas rationalisering. Av N. G. Hörner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N. G. Horner
tycklig blandning, vore den sista villan förvisso värre än den
första.
I de flesta fall vore väl examinandens eget omdöme jämte råd
från examinator i huvudämnet och andra erfarna fackmän nog för
att få fram förnuftiga kombinationer. I viss utsträckning kunde
kanske åt professor i huvudämnet överlåtas att avgöra, huruvida
tillräckligt stor del av kombinationen står i så nära samband med
detta att examen kan komma att fylla sitt ändamål. Detta besked
bör den studerande i så fall få redan innan han ger sig in på
delämnena.
Men avsikten med denna reform var ju att luckra upp stelheten
och ge större frihet vid studiernas planläggning, inte att göra
studenten beroende av diktatorsbud. Eventuellt kunde vederbörandes
kombinationsplan på förhand underställas en gruppkonferens av
professorer i närmast berörda ämnen. Rimligt utrymme för den
studerandes fria val bör under alla omständigheter lämnas, men
konferensen kunde kanske redan genom det ökade samarbetet
olika ämnesrepresentanter emellan bli av värde. För övrigt vore
väl ett ännu långt mer omfattande samarbete redan till
studenternas gagn värt att ta ytterligare under övervägande: ett ökat
samarbete inte blott inom ett och samma universitet och mellan
universiteten sinsemellan (Stockholms och Göteborgs högskola
inberäknade) utan också med olika specialhögskolor ävensom andra
vetenskapliga institutioner, exempelvis Riksmuseet. Samarbete
Universitetet—Riksmuseet beträffande licentiatstudier har
diskuterats i ett specialfall för någon tid sedan. Och för att ett exempel
från annat håll: varför skulle inte lämpliga och kanske i vissa fall
utvidgade delar av Lantbrukshögskolans eller Skogshögskolans
marklära kunna tas med som del-ämne i universitetens fil.
kand.-exanien av en del geologer, växtbiologer, geografer och kanske
några kemister. I ett sådant samarbete skymtar ett ganska
omfattande perspektiv: bästa möjliga tillgodogörande av förmågor
och resurser vid vilken svensk bildningsinstitution de än äro
knutna. Det är emellertid delvis ett annat och mera omfattande
— och kanske ännu viktigare — rationaliseringsproblem än det
jag här närmast velat påpeka. Redan en lämplig uppdelning av
ämnena och ökad möjlighet till nya kombinationer inom de
filosofiska fakulteternas ram skulle kunna väsentligen öka studiernas
ändamålsenlighet.
658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
