Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 20 nov. 1937 - Från Tornedalen till Helsingfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
som den gemensamma sammanlevnaden borde ålägga två
språkgrupper. För den nordiska tanken betydde statsminister Cajanders
och exc. Sandiers publika dialog rörande ett inrikesproblem av
internordisk betydelse ett stort framsteg, och exc. Sandler är värd
allt erkännande för att genom sitt tal ha gjort allvar av den öppna
ärlighet, som måste vara framtidsmålet för det svensk-finländska
samarbetet. Om någon i Finland tvivlar på att vår utrikesminister
företräder en samfälld opinion, må därtill blott genmälas, att det endast
är att beklaga att exc. Sandler ej tidigare givit uttryck för Sveriges
rent principiella uppfattning om den finlandssvenska minoritetens
ställning. Svensk opinion kan ej förstå, att det kan åberopas några
bärande principer eller ännu mindre ligga i vårt östra grannlands
eget intresse att gå fram med operationskniven mot de vetenskapliga
insatser, som den svensktalande minoriteten i arbetet för sitt
finländska fosterlands kultur ocli framsteg vill och kan göra. Svensk
opinion kan heller aldrig förstå, att en nålstingspolitik av det slag,
som på sistone kommit till synes i samband med universitetsfrågan,
skulle kunna stå i god överensstämmelse med den anda av humanitet
och tolerans, soin borde prägla en så högtstående kultur som den
finska och som borde vara desto naturligare för en majoritet, vilken
själv ända till för några årtionden sedan levde under trycket av
språkliga mindervärdighetskänslor.
Den insats, Sverige kan göra till utjämnande av Finlands
språk-tvister, sträcker sig enligt sakens natur ej gärna längre än till den
deklaration, som Sveriges utrikesminister i vänskapligaste form
avgivit. Man vill dock tillfoga den förhoppningen, att våra
»folkfronts-partier» ej på grund av sin politiska samhörighetskänsla med
systerpartierna i Finland och av undseende för dessa skola låta döva sina
samveten. Tvärtom vill man hoppas, att de ej skola tveka att i sina
intima relationer med de finska partierna bestämt reagera mot vad de
måste anse som odemokratisk undertryckningspolitik mot en
maktlös folkniinoritet.
Det är ännu för tidigt att söka bedöma verkningarna av exc.
Sand-lers appell till den finska folkmajoritetens klokhet och besinning.
Tyvärr ge den finska pressens kommentarer ringa grund till
optimism. Eedan regien vid det svenska ministerbesöket kunde för
svensk-finländarna ha varit mera hoppingivande. Lika litet som exc.
Sandler i Moskwa blev mottagen av Stalin, lika litet fick ban i
Helsingfors trots banketternas rad träffa färdens objekt,
finlandssvenskarna, vilka höllos utanför. Försöken att i den finska pressen
vanställa exc. Sandiers clara verba och tillägga dem en annan
innebörd än den uppenbara bilda en föga löftesrik fortsättning på de
ansvariga männens meningsutbyte. Man har alltför lätt att förstå
den starka misstämning, som statsminister Cajanders skönmålning
av språkförhållandena i Finland framkallat bland finlandssvenskarna
och varom d:r Eirik Hornborgs indignerade ledare i Nya Argus bär
vittne. Den finlandssvenska opinionens ackompanjemang till hr
Cajanders tal var alltför disharmoniskt för att kunna övertyga oss
665
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
