Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 20 nov. 1937 - Ett svenskt järnverk. Av Karl Wistrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
Sandvikens framgångar stå i nära samband med den ekonomiska
liberalismen; styrkan att tåla även hårdare klimat har företaget
samlat under en friare ekonomisk världsordning. I bolagets historia
letar man fåfängt efter statliga insatser, som skulle hava främjat
företagets utveckling; på motsatsen finnas åter exempel såsom den
av kronan väckta processen angående äganderätten till Lanforsen
och det därigenom i åratal fördröjda utbyggandet av denna
kraft-tillgång. Vad som gått förlorat för landets ekonomi därigenom att
i stället kol, med dess särskilt under krigstiden högt uppdrivna pris,
importerats, medan inhemska kraftkällor runnö bort till ingen nytta,
är ett av exemplen på hur statens bidrag till näringslivets
utveckling ofta gått i negativ och produktionshindrande riktning. Till
bekräftandet av den oblyga och ihåliga fras, att staten varit
näringslivets stora livgivare, varmed vårt land efter sovjetryskt
propagandamönster smyckat sin paviljong i Paris, lämnar Sandvikens
historia inga som helst belägg.
Att det tvärtom är näringslivet, som bär upp samhället, visar om
något samhällsbildningen vid Sandviken. Från intet har här skapats
ett välmående samhälle med institutioner och monument, som varit
mönster för andra, Den medverkan, som staten lämnat i form av
tillskapande av de för ett sådant samhälle nödvändiga
samhällsinstitutionerna, har kommit dröjande och sent. Företaget har snart
sagt på alla punkter givit sin omisskännliga prägel åt
samhällsbildningen, och den enquéte, som återfinnes i minnesverket, ger goda
uttryck för den allmänna uppskattningen av järnverket hos den stora
arbetarbefolkningen. Av intresse är inställningen till
socialiseringsfrågan. Bland detta socialdemokratiskt färgade enquèteklientel ha
47 % velat se socialiseringen avsevärt längre driven än i det
nuvarande samhället, medan 18 % avgivit motsatt svar och 35 % lämnat
frågan obesvarad. När emellertid frågan kommit in på det företag,
vars förhållanden vederbörande känna och av vars styrka de äro
beroende, har uppfattningen bestämt vänt sig (24 % ja, 38 % nej, 38 %
obesvarade). Ett mycket intressant och belysande bidrag till den
sinnesförändring beträffande det centrala i den socialdemokratiska
uppfattningen, som inträtt och med full kraft verkar i de svenska
arbetarnas sinnen!
Utgången skulle inte ha blivit denna, om den uppfattning, som
lever kvar i socialdemokratisk doktrin och i många privatpersoners
uppfattning (inom alla partier) om företagarvärlden som den
egoistiska kapitalismens företrädare, vore den riktiga. Även på det
socialpolitiska området har Sandviken varit en föregångare; de
åtgärder till samarbete med de anställda och de välfärdsanordningar,
som där finnas, äro dock lyckligtvis numera inga enstaka företeelser
utan allmänt förekommande på de av våra industriplatser, där
ekonomin tillåter det. Det är en oskattbar lycka för vårt lands näringsliv att
man småningom funnit den rätta vägen till samförstånd, som lämnat
arbetarna deras rätt till social självverksamhet obestridd och
kommit företagsledarna att i stället för att hindra den träda stödjande
679
48 — 37708. Svensk Tidskrift 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
