Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Reflexioner kring några norrlandsfrågor. Av Erik Kempe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersökningar, främst en riksskogstaxering n:r två, som nu blivit
beslutade.
I avvaktan på resultaten av dessa utredningar har emellertid
frågan om industriens lokalisering i förhållande till
råvarutillgångarna i flera aktuella fall vållat stark diskussion mellan
stridiga intressen. I stort sett kan man säga, att industrien inom
Gävleborgs län är självförsörjande från sitt naturliga uppland.
Från hela Norrlandskusten transporteras virke till sågverken och
pappersbruken i Östergötland och Stockholmstrakten. Men den
mest betydande förflyttningen i råvara sker dock från Norrbotten
och Västerbotten till Västernorrland. Industrien därstädes,
framför allt i Sundsvalls distrikt, är för sin nuvarande omfattning
beroende av mycket betydande tillskott norrifrån. De lokala
intressena i Västerbotten och Norrbotten betrakta virkesexporten
med motvilja, och man hör ofta den åsikten framställas, att det
län eller den ådal, där skogen vuxit, också bör tillförsäkras
förädlingen av råvaran. Hur naturlig och mänskligt förklarlig —
särskilt i tider av arbetslöshet — en sådan synpunkt än måste te
sig för lokala myndigheter och kommunala styrelser, när
timmerfororna passera platser, där förut en icke obetydlig
förädlingsindustri funnits, skulle det dock leda till ekonomiska
orimligheter, om detta resonemang finge vinna allmänt beaktande. Redan
den omständigheten, att den nutida tekniken, framför allt
beträffande cellulosafabriker men även i vad gäller sågverk, kräver
stora anläggningar, måste medföra att industrien koncentreras
vid ett mindre antal ställen än tidigare.
Om vi nu kasta en blick på de övriga naturtillgångar i
Norrland, som utgöra grundval för industriell verksamhet, föreligger
ingen råvarubrist, när det gäller vattenkraft och bergsbruk.
Utbyggandet av nya vattenfall fortgår i jämn takt, främst för
statens räkning, och reserverna härvidlag räcka i varje fall för
överskådlig framtid mer än väl till. Det är dock ej Norrlands
kraftbehov, som motiverar de senaste utbyggnaderna, utan som
bekant gäller det främst att överföra kraft till sydligare
landsdelar, där tillgängliga fallhöjder nu börja bli fullt tagna i
anspråk. Det nu sagda gäller helt och hållet om den väldiga
enskilda kraftstationen vid Krångede, som överför sin kraft till
delägarna, industrien i Bergslagen, Korsnäsverken vid Gävle och
Stockholms stad. Man kan förutse, att södra och mellersta
Sveriges industri och övriga kraftförbrukare successivt komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
