Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Svensk lyrik nu. Av Karl-Gustaf Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl-Gustaf Hildebrand
Den gullbergska diktens spel av dagrar, undertoner och vikande
horisonter har föga motsvarighet hos Edfelt; hans värld är på
sitt sätt trängre, klarare och mindre villsam. Han har långt mera
av poetisk rubrikstil; den kan fresta honom in i det
slagordsmäs-siga, men den kan å andra sidan få en sammanpressad, rak och
klar skönhet av ojämförlig verkan, med renare och stundom
mäktigare konturer än Gullbergs. Bakom stilens motsatser ligger en
uppenbar motsättning i temperament. Om Gullberg är det inre
livets förkunnare, stundom av nödtvång driven till kamp och
försvar, så gömmer sig även i Edfelts mest begrundande och
inåtvända lyrik någonting av förklädd hjältedikt. Väsentliga äro utan
tvivel rader som dessa:
De fältrop, som vi hört, ge ingen tröst.
De sicksackspår vi följt ge falska råd.
— Men ändå vet du, överfulla bröst,
vad det vill säga, längtan efter dåd.
Den skenbara tröstlösheten i Edfelts diktning har aldrig burit
flyktens och livsfientlighetens kännetecken. Den har alltid gömt
drag av både kärlek och handlingslust, liksom också ett drag av
bestämd lojalitet mot den mörka och sällsamma värld där han
blivit ställd. Edfelts sista stora samling, »I denna natt» (1936)
rymmer påfallande uttryck för det lojala i hans livsinställning:
Fall på knä och prisa ändå detta
liv av stridiga och fräna flöden!
Första bästa bakgård kan berätta
om en tro, som trotsar själva döden.
Bakom den avslöjande cynismen ligger — hos Edfelt som hos
Gullberg — en stark och spontan rättfärdighetskänsla:
Frid åt alla dem som haft det värre
än man anar i ett bildat hus.
Och mot mörkret avtecknar sig desto klarare Edfelts syn på
kärlekens kropp och själ, på den sköra och befriande lyckan; hans
kärleksdikt hör till de heliga orterna i svensk lyrik. Ocli det
härjade livets hela väldighet och stolta protest mot natten ljuder i
lians samlings sista dikt:
För att förjaga skräcken som följer döden,
fasan som följer det mänskligas undergång,
och för att överordna oss växling och öden
stämde vi plötsligt upp en segersång.
724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
