Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Litteratur - En idéhistoriens renässans. Av Bertil Pfannenstill - Gunnar Aspelin: Tankelinjer och trosformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
EN IDÉHISTORIENS RENÄSSANS
Den specialisering, som i vår tid härskar så gott som på alla
områden, gör sig ej minst gällande för vetenskapen. Den gamla
lärdomshistorien, som ville vara en slags universell vetenskap genom
att till sitt objekt taga de olika vetenskapernas uppgifter och
metoder, kom att upplösas under den alltmer tilltagande
arbetsfördelningens tryck. Det har ej stått i en enda vetenskaps förmåga att
överblicka och sammanhålla det väldiga material, som de moderna
vetenskaperna arbeta med, där den ene vetenskapsidkaren oftast står
belt främmande för den andres vetenskapliga problemställningar.
Om det finns någon vetenskap, som i våra dagar ha kvar något av
lärdomshistoriens kringsyn, så är det filosofiens historia. Filosofen har
ju i allmänhet velat studera verkligheten som helhet, och därför har
ban drivits till att taga hänsyn till de andra vetenskapliga
verklighetsuppfattningarna och att, i den mån det är möjligt, försöka förena
de olika verklighetsaspekterna. De specialvetenskapliga
frågeställningarna och metoderna ha under alla omständigheter fått ingå som
en viktig beståndsdel i filosofiens egen verksamhetssfär.
En svensk filosof, professor Gunnar Aspelin, har i sjätte delen av
Vår egen tids historia» velat upprätthålla denna filosofiska tradition,
samtidigt som han försökt återuppliva den gamla lärdomshistorien.
Aspelins »Tankelinjer och trosformer» är en syntes av
lärdomshistorien och filosofiens historia; hans arbete är en allmän
idéhistoria, som ger en överblick av de allmänna resultat, som
tanke-livet har att uppvisa under de sista femtio åren. Det är klart, att
denna idéernas och tänkesättens historia ställer stora krav på
författarens skicklighet och vidsynthet, inte minst då
forskningsområdet sträcker sig från naturvetenskapens mest abstrakta tankevärld
till religionens irrationella erfarenhetsbild. Aspelins stora
förtrogenhet med historisk metod har gjort honom särskilt skickad att ge sig
i kast med föreliggande uppgift oeh undvika de fallgropar, som en
historiker ofta har så svårt att undvika. För historikern och då
särskilt för tankehistorikern är det så gott som omöjligt att belt
utestänga alla subjektiva element. Vill man ge en totalrevy av
Västerlandets tankeskapelser, måste man först göra ett urval av det mest
värdefulla och betydelsefulla. Här sättes forskarens objektivitet på
mycket hårda prov. I stort sett har Aspelin här tillfredsställt det
objektivas fordringar. Man kan naturligtvis ej begära, att varje
tänkare under de sista femtio åren skall bli omnämnd, varför man
ej bör bedöma arbetets utförlighet efter det personregister, som
avslutar boken. Författarens syfte är att skildra de ledande
tendenserna i nutidens vetenskapliga uppfattning, och bland de enskilda
forskarna kunna endast de utväljas, lios vilka dessa huvudriktningar
741
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
