Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Litteratur - En idéhistoriens renässans. Av Bertil Pfannenstill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
aktuella biologiska problemläget. Han hänvisar här blott till N. Bol) rs
antydningar om den nya fysikaliska kvantteoriens betydelse för
biologien. Det hade nog varit mera fruktbart, om Aspelin jämfört det
moderna biologiska metodproblemet med den psykologiska
gestalt-eller helhetsuppfattningen, ty otvivelaktigt går den biologiska
grundsynen mot en uppfattning av organismen oeh livet som en helhet.
Här övervinnas sålunda både den mekanistiska och den vitalistiska
problemställningen, och det finns en mängd arbeten av moderna
biologer, som just betrakta helhetskategorien som biologiens
grundläggande begrepp.
En betydelsefull och för närvarande mycket aktuell del av
biologien är ärftlighetsläran. Enligt Darwin och, före honom, Lamarck
möjliggjordes artens utveckling genom de förvärvade
egenskapernas ärftlighet. Gregor Mendel, som överförde den exakta
naturvetenskapens metoder på ärftlighetsläran, upptäckte genom sina
korsningsförsök med växter, att den förvärvade beskaffenheten hos
individen ej går i arv såsom sådan, utan individen är en produkt av
medfödda faktorer och yttre utvecklingsbetingelser. Under senaste
tid har denna teori i sin tur fått en blotta genom läran om de
språngvisa nybildningarna, de s. k. mutationerna, men i vad mån dessa
bestämma utvecklingen är ännu ej till fullo klarlagt på
vetenskapens nuvarande ståndpunkt. Hur ärftlighetsläran tillämpas inom
antropologien har Aspelin klokt nog ej gått in på, ty här råder
det alltför starka brytningar, för att en lekman skulle ha
möjlighet att ge en för alla parter tillfredsställande bild.
Motsättningen mellan den mekanistiska åskådningen ocli den
teleo-logiska möter oss ej minst inom den moderna psykologien. För den
förra åskådningen ha vi framför allt den gamla naturvetenskapligt
orienterade experimentalpsykologien och associationspsykologien;
dessutom den amerikanska behaviorismen, »psykologien utan själ».
Även Freuds psykoanalys är mekanistiskt inställd. Poul Bjerre
däremot — den ende svenske forskaren, som fått en utförligare
framställning i Aspelins arbete — vänder sig med sin psykosyntetiska
psykologi mot Freuds mekanistiska tolkning av själen, även om han
annars står Freud mycket nära. Mot associationspsykologien står
också McDougalls instinktpsykologi, Adlers individualpsykologi och
framför allt den moderna gestaltpsykologien. Mera
metodiskt-filo-sofiskt har Dilthey strävat efter att frigöra psykologien från de
naturvetenskapliga kategorierna ocli i stället anknutit den till den
andra fakulteten i vetenskapens värld, nämligen den historiska.
Med den historiska vetenskapen har Aspelin kommit in på det
tredje verklighetsområdet — naturvetenskapens oeh psykologiens
områden utgjorde de två andra. Det hör till hans speciella gebit
och liar därför också fått den sakrikaste behandlingen i hela arbetet.
Enligt Aspelin har vår tids sociala och historiska världsbild
utvecklat sig under intryck av två olika idéströmningar: Comtes
positivism och Hegels historiefilosofi. Hegel betraktade varje led i
utvecklingen som inordnat i ett högre sammanhang, medan Comte bann-
743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
