Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Dagens frågor 12 dec. 1937 - Irland kastar loss. Av E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
storiskt betingad särställning. De flesta utomeuropeiska engelska
dominions bestå dels av ett från moderlandet eller andra europeiska
länder inflyttat herreskikt, dels av ett undre lager av urinvånare.
Därigenom utvecklade sig dessa stater från kolonier, förvaltade som
provinser, till självständiga stater inom imperiet, Indien, som nu
intar en dominieliknande ställning, bildar ett undantag från den
vanliga utvecklingsgången därigenom att ett inhemskt, kulturellt delvis
högtstående herreskikt här fanns och segt motverkat Storbritanniens
kolonialpolitik. Även Irland liknar i detta hänseende ganska mycket
Indien. Någon egentlig brittisk inflyttning har där aldrig kunnat
genomföras, och ej heller har där åstadkommits en sådan —
visserligen aldrig fullständig men dock långt gående — sammansmältning
som mellan England och Skottland. De brittiska erövrarna i södra
och mellersta Irland, d. v. s. inom den nuvarande fristatens gränser,
assimilerades snart av den iberisk-keltiska urbefolkningen, i motsats
till vad som kom att känneteckna Ulsterområdet i norr, där den
talrikare inflyttningen av engelska och skotska bönder gav
befolkningen en mera anglosachsisk prägel.
Irlands arroganta hållning gentemot Storbritannien har dock icke
blott betingats därav, att Storbritannien för den största delen av ön
(fristatens befolkning utgör ungefär 3 milj. och Ulsters 1 milj.) icke
kan göra anspråk på att betraktas som »moderlandet».
Fristatsbe-folkningens antiengelska inställning har även och i utpräglad grad
bestämts av de historiska minnena från de fyra sekler, som Irland
efter Tudorernas erövring av ön och den spanska armadans
undergång tillhört England. Man behöver här blott erinra om testakten av
år 1673 med dess uteslutning av de katolska bekännarna från alla
ämbeten och andra försök att undertrycka katolicismen, de många
revolternas nedslående i blod, de irländska böndernas tryckande
skulder till de engelska landlorderna, 1800-talets förfärande hungerår och
den oerhört omfattande emigrationen — befolkningen minskade från
beräknade 8 milj. till 4 milj. Homerulerörelsens oförsonlighet saknar
sannerligen inte sin förklaring.
Som bekant »löste» 1921 års Londonfördrag efter alla blodigheter
under och efter världskriget homerulefrågan på så sätt, att sex
protestantiska grevskap kring Ulster kvarblevo direkt under England
ehuru med en ganska vidsträckt autonomi, medan Storbritannien
avträdde det övriga området till den irländska fristaten, vilken erhöll
ställningen som dominion. Även denna lösning medförde nya blodiga
uppgörelser, framkallade av De Valeras intransigens, inen de
moderata, och särskilt då Cosgrave, jämte De Valera en av de få
överlevande bland de gamla Sinn-fein-ledarna, segrade vid det första valet
(1923) och lyckades upprätthålla någorlunda normala förbindelser med
London. Cosgraves regim ägde bestånd ända till 1932, då De Valera,
nu i spetsen för det nya partiet Fianna Fail — Fianna Fail betyder
ungefär »Ödets kämpar», medan Sinn-fein betyder »Vi själva» — efter
sin seger vid valen till andra kammaren (Dail Eireann) övertog
makten.
765
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
