Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Kommunalreformen i städerna — ett sjuttiofemsårsminne. Av Nils Herlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kommunalreformen i städerna
Det väsentliga nya var att man skapade en allmän norm för
medborgarens bidragsplikt, en norm, som var avpassad för
stadsförvaltningens behov i det hela och avsedd att komma till
användning i alla rikets städer. Man uppgav att utmäta varje
särskild bidragsform efter det intresse som det därmed avsedda
ändamålet kunde hava för olika kategorier av skattedragare. Man
avstod från att räkna ut, i vad mån den eller den åtgärden kunde
tänkas gagna den ene och den andre. Man ville icke längre hava
stadens förvaltning baserad på en mångfald av speciella
uppgörelser mellan dem som voro eller antogos vara intresserade av
den ena och den andra foranstaltningen. Man utgick i stället
från att samhällets behov i stort sett voro gemensamma för alla,
och man ställde varje särskild medborgare inför dessa samlade
behov. Staden blev på ett helt annat sätt än förut en enhet, och
man appellerade till medborgarnas samhörighet med denna
enhet i stället för till deras intresse av olika företag. Normen för
den förenhetligade bidragsplikten fann man i de regler som gällde
för beskattningen till staten. Stats- och kommunalbeskattning
gestaltades efter ett och samma schema. Den nya principen om
medborgarnas likställighet genomfördes ej i ett slag. Men det dröjde
icke länge, förrän den blev allmänt tillämpad — ett gott
vittnesbörd om den samhörighetskänsla som städernas självstyrelse
trots ali splittring åstadkommit. Rester av den gamla ordningen
bevarades nästan endast i den formen, att fastighetsägare fingo
bära särskilda kostnader för gatuunderhåll, renhållning och dylikt.
Skatteväsendets förenkling skapade förutsättningarna för en
mera planmässig finanspolitik än den som förut varit möjlig.
Då uttaxeringen icke längre skedde för särskilda ändamål efter
särskilda grunder, utan för stadens behov i allmänhet, kunde
man släppa de ängsliga hänsyn, som förut bundit användningen
av stadens medel, och fritt taga dem i anspråk, var helst de
behövdes. Det var tack vare denna nya ordning som
drätselkam-rarne kunde bliva vad de blevo i städernas finansförvaltning.
Så löste 1862 års kommunalförordning finansiella problem, som
redan sysselsatt äldre generationer. Men samhällslivets problem
lösas blott för stunden, och de som löstes 1862 hava framträtt
även i senare tid.
Frågan för normerna för kommunalbeskattningen är ju
välbekant även för vår tid. Grundsatsen att den kommunala
beskattningen i stort sett skall äga rum efter en för bela riket gäl-
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
