Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Några brev från Vitalis Norström. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik Vetterlund
Nu förhöll det sig emellertid så, att mottagaren av det
Nor-strömska brevet, Svenska akademiens sekreterare skalden Wirsén,
trots vissa avvikelser var ivrig boströmian och icke gillade den
kantska läran om ett »ting i sig» som fölle utanför medvetandet.
I en dikt i festskriften till Boströms 100-årsminne 1897 hade han
framlagt sin egen ståndpunkt:
Jag kan på inga mänskosatser svära,
och något saknar jag i mästarns lära,
förmäten fordrar jag en annan syn
på synd, på bön, försoning och försyn.
Alltså en opposition mot Boström från den lutherska
kyrklighetens ståndpunkt. Så fortsätter poeten:
Men detta snilles verk skall dock förblifva.
Ack, sången, som en färgrik slöja bär,
kan aldrig, aldrig dragen återgifva
av tankevärld, som klart kristallisk är.
Men då jag hört så ljudligt prisas mången,
hvars tanke blott ett eko var, i sången
jag lägger denna krans, som vördnad vred,
för Nordens största tänkarminne ned.
Om Norström kände till just denna wirsénska minnesdikt, vet
jag inte, men han kände säkert Wirséns boströmianska
inställning i allmänhet, och han kunde alltså förmoda att Wirsén ej
skulle tilltalas av det lian tillskrivit honom om Boström. Wirséns
svar måtte emellertid ha varit älskvärt nog, ty åtta dagar senare
skriver Norström ånyo:
Högtärade Herr Doktor!
Jag gläder mig åt den vänliga tonen i Edert bref, hvilken icke
förråder någon bitterhet med anledning af meningsskiljaktigheten.
Det var icke utan att jag med en viss beklämning öppnade Edert
bref, som jag önskar besvara i speciellt en punkt.
Denna av Norström antydda »punkt» rör likväl inte Boström
utan andra förhållanden, som dock icke nu böra lämnas åt
offentligheten, enär ännu levande personer beröras däri. Däremot skall
jag avtrycka ett brev från den 2 december samma år 1908, då
Norström tydligen föreslagit sin tyske kollega och, vågar man
säga, själsfrände filosofen Eucken till litterärt Nobelpris, vilket
som bekant också gavs honom. Brevets intresse ligger i att det
utvecklar Norströms syn på den tyske tänkarens gärning.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
