Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Några brev från Vitalis Norström. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några brev från Vitalis Norström
Som jag en gång påpekat: Här se vi Norströms självvalda
isolering, hans främlingskap inför uppgifter utanför den filosofiska
gärning lian gjort till sin. Habil ocli smidig var lian minst av
allt, hans ande graviterade endast mot det centrala i honom, ocli
att deltaga i en akademis löpande arbete med uppgifter för dagen
passade honom ej.
Särdeles intressant är hans deklaration av sin ställning som
högerman till skillnad från andra akademisters. Desse, t. ex.
Wirsén själv, voro i allmänhet riktig höger, politiskt och litterärt
konservativa. Att en så individualistisk församling, som ett
samfund av aderton framstående personer måste vara, också gav rum
för många skiftningar inom en dylik schematisk beteckning, är
dock tydligt. Men till den röda radikalismen stod denna höger i
skarp och självklar motsats.
Emellertid — Sveriges bildningselit inrymde också en annan
linje, den liberala, som en gång tyckts direkt fortsätta 1700-talets
upplysning. I sina senare skeden, med Geijer och Rydberg, hade
den bringats i närheten både av romantisk mystik och klart
idealistisk världsbetraktelse. Åtminstone i sistnämnda avseendet
möta vi nu även Vitalis Norström.
När så den nya naturalistiska och socialistiska tidsströmmen
gick fram över Skandinavien, glider Norström automatiskt in i
den högerposition han själv angiver i brevet — under lika stark
opposition som den ortodoxa liögern mot en radikalism, som vill
lösa världsgåtan med idel naturalistiska faktorer och »täppa till
det moraliska handlandets översinliga källa». På den fronten
liade också Viktor Rydberg stått — och det kan tilläggas, att han
liksom Norström stundom känt sig olustig av atmosfären inom
sina akademiska kollegers krets. Ännu 1916 betygar Norström
sin frändskap med Rydbergs liberalism. Som Rydberg, som
historikern Harald Hjärne, som S. A. Hedlund i Göteborgs
Handels-och Sjöfartstidning kan Norström därför betecknas med namnet
gammalliberal, och från den fronten kämpar han mot sekelslutets
och sekelskiftets röda radikalism.
Men därmed vill han även »sätta in motstånd ocli attack» på
andra punkter än den gamla högern gjort — hur! ja det veta vi
inte — och står »fullt så oförstående», det vill säga ogillande, mot
den som mot den modernaste vänstern — såsom det heter i det
sist citerade brevet till Wirsén. Ocli detta är just kärnan i brevet.
Norström vet att han härvidlag liksom förut i frågan om Bo-
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
