Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1938 - Kring riksdagsouverturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor-
Det nuvarande läget erbjuder i viss mån stora likheter med Erik
Gustaf Boströms nittiotal innan rösträttsfrågan ännu blivit
brännande: efter tullstridens stormar inträdde då en typisk politisk
vindstilla och utsuddning av partigränserna, till dess meningarna åter
utkristalliserade sig och partierna marscherade upp i nya
slagordningar. Det utmärkande för dagsläget är ju att
statsverkspropositio-nen och regeringsuttalandena närmast förvirrat linjerna i den
svenska inrikespolitiken. Typiskt är, att debatten mindre rör nuet än
framtiden.
Ingen vet, vad som skall komma efter andhämtningen. Skall det
bli en det förtätade samarbetets era eller skola socialdemokraterna
slå in på en radikalare kurs? Ett par uttalanden från
remissdebatten ge i viss mån klarhet. Statsministern vägrade fortfarande, på
därom direkt ställd fråga, att uppge tanken på en fortgående
omdaning av produktionsordningen. Och han var synnerligen
angelägen att i uttrycket reformpaus icke inlägga någon sorts ny
bekännelse. Hörde man samtidigt hr Österström å en del folkpartisters
vägnar utveckla sitt vittfamnande sociala program och vet man att
ett otal utredningskommittéer snart komma att mata fram lika
många nya frestande reformförslag, torde det trots allt vara svårt
att tänka sig, att »pausen» kommer att räcka ens ett par år. Det
enda man icke vet är, 0111 socialdemokraterna då komma att söka
följa parollen »safety first» eller om de under pressning av nu icke
kända faktorer drivas in i experiment à la Blum.
Den styrka, som den nuvarande regeringen utstrålar, har
uppenbarligen sin begränsning. I remissdebatten framfördes många
»besvär» från jordbrukarhåll — givetvis dock icke från
regeringspartiernas bonderepresentanter — över hur olika »välfärdspolitikens»
lotter falla. Regeringens kompensationspolitik i jordbruksfrågan har
slagit slint, därför att den råkat kollidera med den samtidiga
prisstegringen på andra förnödenheter; den har icke heller gjorts
populärare bland jordbrukarna genom de svårigheter, som
lantarbetstids-lagens skärpning på många håll framkallat; det säges t. o. m., att
man ute i bygderna höjt ropet efter en ny Engelbrekt. Medelklassen
i städerna har stark känning av prisstegringarna på allehanda varor
och riskerar en ny sänkning av reallönen — professor Andrén
tillspetsade saken i första kammardebatten ungefär så, att regeringen
ej kunnat förhindra att den allmänna högkonjunkturen för
medelklassen förbytts i en lågkonjunktur. Och ej alltid kan regeringen få
bukt med de grupper, som bilda underlaget för dess politiska
maktställning; varken vid mjölkstrideu i Göteborg eller när L. 0:s
representant sökte beveka restaurangpersonalen till en uppgörelse
upprätthölls den demokratiska disciplinen. Även »välfärdspolitiken» har
sin stora felmarginal, t. o. m. när vi befinna oss på högkonjunkturens
vågkam.
Remissdebattens stora händelse var exc. Sandiers lysande
vältalighetsprov i andra kammaren. Dess största värde låg i det realistiska
utdömandet av ali ideologisk orientering i den svenska utrikespoli-
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
