Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Gymnasiets problem. Av Ingemar Düring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
studierna på gymnasiet böra inskränkas till relativt få ämnen, vilka
böra studeras så mycket grundligare. Med denna utgångspunkt
skapades 1927 års differentierade gymnasium; gymnasiet har som
bekant f. n. ett femtontal speciallinjer.
Man har på skilda håll under senare år sett med allt större
skepsis på denna differentiering. Det nyligen framlagda
förslaget till en »nyspråklig linje» har ytterligare förvirrat situationen,
även om förslaget i och för sig får hälsas med den största
tillfredsställelse. Det börjar stå alltmer klart att gymnasiets
organisationsproblem åter på allvar måste tas upp i ett sammanhang.
*
I stället för att spinna ut en mångordig diskussion om de diffusa
begreppen allmänbildning, fackbildning, mångläseri och
fördjupning — ting som redan de gamle grekerna ödde mycken tid på
att diskutera — skall jag här i korthet skissera och något
kommentera ett förslag till omorganisation av gymnasiet. Det bygger på
två grundprinciper: en successiv återgång till enbart fyraårigt
gymnasium och en rationell linjeuppdelning.
De pedagogiska skälen för en avveckling av det treåriga
latin- och realgymnasiet behöver jag här inte uppehålla mig vid, då
icke ens anhängarna av denna gymnasieform bestrida dem. Man
kan också säga att denna avveckling redan börjat. Därtill har
allmänheten själv kraftigt bidragit; det visar sig genomgående,
att den, som har möjlighet att välja mellan de olika
gymnasieformerna, föredrager den fyraåriga.
Att man ännu principiellt försvarar det treåriga gymnasiet
beror på de sociala fördelar, man anser detta erbjuda alla dem, som
bo långt borta från orter med högre allmänt läroverk. För
någon tid sedan har emellertid lektor C. Lönnqvist i en
uppmärksammad understreckare i Svenska Dagbladet visat, att
uppfattningen om det treåriga gymnasiets sociala fördelar är synnerligen
diskutabel. Lektor Lönnqvist visar först och främst upp, att
fördelarna äro obefintliga för
»alla dem som bo i städer med högre allmänt läroverk, likaledes
för dem som bo i förstäder och förorter till gymnasiestäder, även
om på orten endast finns realskola eller kommunal mellanskola. I
runt tal 2,500,000 eller 40 % av rikets befolkning höra till den grupp
som ha bekväm tillgång till studier fram till studentexamen, medan
600,000 eller c:a 10 % av landets befolkning har tillgång till endast
realexamen för sina barn. Dessa siffror utvisa, att 50 % av vår
befolkning inte har tillgång till vare sig realskolor eller gymnasium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:28:35 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1938/0099.html
