Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Svenska romaner 1937. Av Elof Ehnmark - Alice Lyttkens: Det är dit vi längtar - Eva Berg: Medelålders man - Py Sörman: Stan tar Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
förtroende knäckt. Först när hon i sitt yrke tvingats att kämpa, lidit
sitt nederlag och förmåtts att erkänna det, får lion kraft att utan
vare sig falsk självkänsla eller klenmodigt självmedlidande se sin
begränsning men också sin styrka. I Det är dit vi längtar
står hon till det yttre som segrare. Hon är välbeställd advokat, i sitt
yrke en männens erkända jämlike. Men hennes liv ser inte ut att
resultera i annat än arbetsrutin och ensamhet. Kvinnan inom henne
har inte fått sitt och därför börjar hon drömma om kärleken,
hemmet och barnet. »Det är dit vi längtar.» När lion slutligen möter
den man, som blir hennes öde, kan inte heller den nya segern vinnas
annat än genom nederlag, men nu vet Ann sin väg. Romanen är
berättad i Alice Lyttkens vardagliga, litet prosaiska manér, och
mycken omsorg har nedlagts på kompositionen. Så får bl. a.
huvudpersonen flankeras av två kontrasterande kvinnotyper, den
lialv-gamla, förgrämda kassörskan, som för att kompensera sin längtan
hamnar i ett politiskt ytterlighetsparti, och den sunt fostrade,
harmoniska unga nutidskvinnan, som lätt finner vägen till lyckan. Ann
Ranmarks eget kvinnoproblem mynnar ut i den livsbejakande och
lyckliga men därför inte lättvunna kompromissen.
Trots sin titel är Eva Bergs Medelålders man i främsta
rummet en kvinnoronian. Den utgör en direkt fortsättning av
fjolårssuccén Ung kvinna. Man hade knappast väntat, att denna
nödvändigtvis skulle kräva ett komplement, men å andra sidan fanns
där något av ohållbarhet i lösningen av den unga societetsflickan
Ingrids och den robuste, medelålders lapplandsläkaren Eagnar
Harnesks äktenskapskonflikt. Båda hade tvingats att revidera sitt
förflutna för att från nya synpunkter ta itu med det närvarande.
Äktenskapet skulle ha sin grund i det ömsesidiga förtroendets och den
goda viljans tecken. Eäcker det? Den nya romanen besvarar frågan
med nej. Från en skenbart bagatellartad utgångspunkt börjar
misstroendet ånyo smyga sig fram. I den uppkomna situationen tvingas
förf. att tillgripa romanschablonernas arsenal för att nå fram till
problemets lösning i den kärlek, som inte behöver föresatser och
viljeansträngning för att förverkligas. Eva Berg har försökt sig på
ett svårt och intressant psykologiskt problem, men hon har tvingats
att överdriva Ingrids sensibilitet och hon har inte förmått skjuta
över huvudintresset till den medelålders mannen. Det förefaller
också, som om hon haft svårigheter att få historien att räcka till
en hel roman. Men hon är en behaglig berättare och har en
erkän-nansvärd litterär ambition.
Py Sörmans Stån tar Birgitta hör till de självbiografiskt
orienterade serierna. Efter den förra volymens prästgårdsidyll får
man nu följa Birgitta till Göteborg, vars schartauanskt färgade
kretsar skildras icke utan talang. Birgitta själv har också tecknats
med enkel naturlighet. Däremot står man likgiltig inför de centrala
partiernas skildring av en sinnessjuk släkt. Man får det intrycket,
att förf. här trätt över gränserna för det område, där lion är
hemmastadd.
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
