Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 23 febr. 1938 - Kommittéväsendets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
icke kunde etablera sig på längre sikt utan måste inrätta sig mera
för dagen, vågade icke anpassa utredningsväsendet uteslutande efter
eget tycke och enligt egna syften: de måste någorlunda respektera
riksdagens önskemål vid beslutet om en utredningsskrivelse, och de
voro dessutom för sin politiska existens ibland nödsakade att göra
stora konsiderationer till andra partier vid personvalet. Den
nuvarande regeringskoalitionen behöver icke hysa liknande ängslan och
känner förvisso icke heller någon sådan. I spetsen för de flesta
viktiga kommittéer har den därför satt departementens högre eller f. d.
högre ämbetsmän eller andra personer, som står regeringen nära.
Även om dessa icke alltid tycka på regeringens befallning utan skulle
vara kända för personlig integritet, äro de dock indragna i
regeringssfären. Det har sålunda blivit betydligt vanligare än blott för
några år sedan att statssekreterare och expeditionschefer göras till
kommittéordförande: statssekreterae Björck är det främsta exemplet
härpå men även hrr Engzell, T. E. Löfgren, Löwbeer, Günther, Knös
ni. fi. tjänstgöra som liknande förbindelsekarlar mellan
departementschefer och sakkunnigeutredningen. Därjämte har det utbildats en
stab andra kommittéordförande, däribland man kan nämna hrr
Wohlin, Bernhard Eriksson, Undén, Schlyter, Mannerfelt, Thomson,
Herman Eriksson, Leo, Sigfrid Hansson, Konrad Person, Bergquist i
Västerås, Jeppson, Höjer och Weijne; det finns visserligen åtskilliga
utredningar med politiskt icke framträdande ordförande, t. ex.
landshövdingar eller generaldirektörer, men ingen kan missta sig på
tendensen: att regeringen eftersträvar att förankra ledningen av
viktigare politiska kommittéer hos krafter, som av regeringen räknas
till de välsinnade och med vilka regeringen vid behov kan etablera
samspel. I ett fall har en departementschef, hr Möller i
arbetslöshetsutredningen, placerat sig själv som ordförande för att ha
trådarna helt i sin hand. Man märker skillnaden kanske bäst, 0111 man
konstaterar att av nu aktiva högerpolitiker i riksdagen endast en
år 1938 innehar ordförandeställning, nämligen f. statsrådet Borell i
den politiskt så neutrala rikssjukhusbyggnadsnämnden — ett
uppdrag som f. ö. daterar sig från den Ekmanska regeringens dagar!
När regeringen skall kreera en annan än ren fackmannakommitté,
har man kunnat märka, att regeringen haft två standardtyper: den
lilla kommittén, som består av en eller eventuellt två ämbetsmän, en
socialdemokrat och en bondeförbundare, samt den stora kommittén,
som består av någon eller några fackmän pius representanter för
de fyra stora partierna. Det ena mer eller mindre kända namnet
efter det andra på bondeförbundspolitiker har härmed införts i
kommittérullan. Att siffermässigt mäta de olika riksdagspartiernas
andel i kommittéväsendet är svårt att exakt göra, då
sakkunnigeuppdragen kunna lia mycket olika valör och det ibland kan erbjuda
vanskligheter att bedöma, om vissa uppdrag skola räknas som ett
eller flera; därtill kommer, att personer, som i egenskap av fackmän
insatts i kommittéer, sedermera kunnat inväljas i riksdagen.
Efterföljande siffror, som åsyfta alla i 1938 års Berättelse redovisade kom-
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
