Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Sveriges neutralitet — ett försök att ställa problemet. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eli F. Heckscher
komma att utgöra goda skäl emot att tillmötesgå överdrivna krav
från den ena eller andra av de krigförande. Så prekär som
neutraliteten alltid kommer att bli, är det givet att också militära
övergrepp för att komma åt svensk järnmalm måste tagas med i
beräkningen; men så länge den faran icke föreligger, förefaller det
mig som om järnmalmen snarare skulle utgöra en lijälp åt
neutralitetspolitiken än motsatsen.
Det säger sig nästan självt att vår ekonomiska
neutralitetspolitik under ett nytt världskrig måste komma att avvika grundligt
från den som fördes förra gången. Inåt måste man kunna räkna
på mycket kortare dröjsmål med vidtagande av åtgärder och belt
annan målmedvetenhet i valet av dem än då; ty något ha vi väl
ändå lärt av en överväldigande erfarenhet, som dessutom redan
har varit föremål för intensivt studium. Utåt kan man ej heller
vare sig vänta eller önska att den starkt folkrättsligt orienterande
politiken från det förra världskriget skall återuppstå. Förra
gången hade den sin förklaring däri att man efter inträdd fred
med skäl kunde hoppas på en snar återupprättelse av åtminstone
någon respekt för den gamla folkrätten, ocli det kunde då vara
värt ganska stora temporära uppoffringar att rädda en viktig del
av vår kulturkrets’ politiskt rättsliga arv. Men nu har den
politiska hänsynslösheten tagit sådana jättesteg framåt och hela det
folkrättsliga systemet dessutom råkat i sådan oordning, att ingen
längre kan hängiva sig åt sådana förhoppningar. Skall man välja
ett neutralt land från det förra världskriget som mönster för den
politik vi ha att föra bör det därför knappast bli Sverige, utan
snarare Holland, där hänvisningar till »the good old days of
international law» under det senaste världskriget icke framkallade
andra svar än hjärtliga skratt från de ledande. En viss cynism
blir tyvärr ofrånkomlig också hos oss i ett motsvarande läge.
I fråga därnäst om neutralitetens utrikespolitiska sida i
inskränkt mening har man en svårare uppgift än diskussionen
vanligen synes vilja medge. Ett neutralt nordiskt block under ett
europeiskt krig bar långt ifrån varit en nyhet i vår historia; det
förekom med växlande framgång både på Karl XI :s tid och
genom den väpnade neutraliteten 1780 och 1800. Olyckan är att det
denna gång måste anses vara ur räkningen. Tiden är ej precis
sådan att man kan bilda en politisk maktgruppering utan
motsvarande militära resurser, och alla veta att två av våra
geografiskt närmaste och andligen mest betydande grannar i princip
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
