Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Guldet, det internationella penningsystemets dilemma. Av Ivar Sundbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guldet, det internationella penningsystemets dilemma
möjligheter i fråga om guldet, så kan det genast sägas att
metodens användbarhet är ovanligt liten. Den årliga guldproduktionen
är, hur mycket man än drivit upp den på senare åren, alltför liten
i förhållande till världens totala guldförråd för att en reglering
av produktionen skulle ha någon effekt på priset, Det är en
avsevärd skillnad i detta avseende mellan en obegränsat varaktig
produkt som guldet och vanliga varor, som raskt försvinna i
konsumtionen. Dessutom torde möjligheterna för en samverkan mellan
världens guldproducenter vara synnerligen små. I fråga om den
andra metoden kunna VI f£lttcl oss kort. Riskerna för att man skall
behandla guldet på samma sätt som kaffet i Brasilien och vetet i
U. S. A. äro så gott som obefintliga. I viss mån utgör ju den
industriella förbrukningen av guldet en motvikt mot guldöverflöd men
just tack vare det höga guldpriset har denna gått kraftigt tillbaka
under senare år. Så mycket mera guld blir då över för monetärt
bruk. Om det höga minimipriset skall kunna hållas, återstår alltså
blott metoden med lagring, och det har blivit valutafondernas och
centralbankernas uppgift att sörja för att det guld, som icke går
bort i den industriella förbrukningen, uppköpes till ett pris, vid
vilket det eljest ej skulle ha funnit köpare.
Det paradoxala i situationen är, att guldpriset blivit för högt
och centralbankernas guldlagring särskilt stor under en tid, då
man eljest måste förmoda, att det monetära guldet skulle ha
reducerats ofantligt i betydelse, nämligen efter guldmyntfotens
sammanbrott 1931. Själva nedskrivningen av valutan betyder
emellertid en uppskrivning av guldkassornas värden. Om Amerika
nedskriver sin valuta till 59 % av den gamla pariteten, stiger
guld-förrådets värde med 70 %. Det är då icke ägnat att förvåna, att
guldproduktionen tog riktig fart efter 1931. En näringsgrens
räntabilitet bestämmes emellertid icke blott av den färdiga varans
pris utan av dettas förhållande till produktionskostnaden. Hade
ökningen av centralbankernas guldkassor lett till en ökning i
kreditgivningen, så hade ett korrektiv för guldproduktionen
inträtt genom att den allmänna prisstegringen i världen även
ökat guldets produktionskostnader. Ökningen av
guldproduktionen hade hållits inom rimliga gränser. Prisstödspolitiken i fråga
om guldet liar emellertid blott ökat bankernas guldförråd utan att
öka deras kreditgivning. Så länge guldpriset är högt utan att
guldets produktionskostnad stegras i motsvarande grad, lia
guldproducenterna goda tider. Deras läge är beroende av centralbanker-
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
