Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 25 mars 1938 - Sovjetbeskickningen och Fagerstastålet - “Försvaret främst“ — ett historiskt riksdagsplenum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens f rågor
landets stora gagn arbetat för svenska företag. Eappellering brukar
eljest framtvingas för vida mindre olämpligt uppträdande än vad
som förekommit i föreliggande flagranta fall. Och det skall blott
erinras om att Schweiz i november 1918 genom militäreskort
ögonblickligen förpassade t. o. m. ryske ministern i Bern över gränsen,
när det ansågs klarlagt att denne haft ett finger med i den då utbrutna
politiskt influerade generalstrejken i landet.
Onsdagen den 16 mars 1938 borde
räknas till en av de minnesvärdaste
dagarna i det svenska tvåkammarsystemets historia. Under
utrikeshän-delsernas tryck lämnade då statsministern sitt meddelande om
regeringens avsikt att framlägga proposition om extra
försvarsförstärk-ningar, och i hans uttalande instämde genom solenna deklarationer
de fyra stora partiernas ledare. Endast de båda radikala
ytterlighetspartierna samt de främst till Västerbotten lokaliserade, tidlösa
anhängarna av isolerad avrustning anmälde sig vilja stå utanför den
nationella samlingen. Sverige gick genom denna sin manifestation
i spetsen i Norden — endast danskarna tyckas fortfara att vara
Nordens Bourboner, som ingenting lärt av Österrikes öde eller av hotet
mot Litauen och ingenting glömt av 1920-talets fredsoptimism.
Den snabbhet, varmed regeringen handlade under »den svarta
veckan», förtjänar allt erkännande. Mera än vid de olika anslagens
storlek fäster opinionen sig vid själva anslaget, vid den nationella
fanfaren. Att utåt och inåt demonstrera vår fasta vilja att bepansra
vår frihet blev tvingande nödvändighet, sedan världshändelserna
uppenbarat det hopplösa för småstaterna i att förlita sig på annat
än på sin egen kraft. För det stora som skett vill man för tillfället
låta kritiken mot begångna underlåtenhetsfel förstummas. Det bör
dock vara plats för två konstateranden: mycket av det, som nu skall
anskaffas för försvaret, kan icke framskapas i hast, ocli ännu dröjer
det, innan vår nya försvarsordning kan bereda landet det åsyftade
respektingivande skyddet.
De »två nationerna» i försvarsfrågan ha sanimangjutits till en enhet.
Olika uppfattningar komma lielt visst att i fortsättningen finnas om
försvarets effektivaste organiserande och avvägningen mellan olika
försvarsgrenar; olika meningar komma nog också att hysas om
konsekvenserna av förskjutningar i tidsläget. Huvudtesen —
kollektivsystemets nuvarande bankrutt och tvånget för varje land att sörja
för ott eget, starkt värn — synes likväl äntligen vara för alla större
partier och samhällsgrupper gemensam och enande. Mot bakgrunden
av decenniers — ja, ett sekels — eviga försvarsträtor mellan partierna
och den djupa nationella söndringen före världskrigets utbrott ter
sig samförståndet nu som en historisk händelse, som skall gottskrivas
vår folkstyrelse.
Socialdemokraterna ledde alltifrån 1880-talet in arbetarna på
pacifismens väg. Från början ställde sig partiet den Arnoldsson ska
freds- och skiljedomsföreningen nära. Den svenska socialismens le-
221
16 — 38193. Svensk Tidskrift 1938.
"Försvaret främst" — ett
historiskt riksdagsplenum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
