Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Studentliv. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yngve Brilioth
alltför hänsynslöst låtit det teoretiska arbetets krav gå före livets.
Deras berömmelse är betingad av deras begränsning.
Om någon tilläventyrs skulle göra gällande, att jag som teolog
är mindre skickad att tala om studentens liv i allmänhet, vill jag
svara, att också teologerna äro studenter — och bland dem har
jag haft ett ganska stort studiematerial. Jag kan också tillägga,
att jag under större delen av min egen studietid tillhörde
filosofiska fakulteten, och att tre professorsår i Åbo och en viss
primärkunskap om engelska universitetsförhållanden givit mig
möjlighet till jämförelser. Som nationsinspektor har jag väl ock lärt
något om studenternas villkor och problem inom andra fakulteter
än den teologiska.
Det är av en viss vikt att understryka, att man endast på
erfarenhetens väg kan vinna kunskap om studentens liv. De flesta
litterära framställningar i ämnet ha blott ringa underlag i
verklighetens värld. Där de bygga på faktiskt material, utgå de i
regel icke från det normala utan från det mera tillfälliga. Själva
den litterära framställningens villkor hänvisar den att söka efter
konflikterna, efter tragiken eller den momentana, ofta dyrköpta
livsstegringen. Stundom är den hopplöst förvirrad av sina egna
synglas. Det gäller kanske i vidare utsträckning om litteraturens
bild av verkligheten, att den med ali sin ansträngda realism ger
en vrångbild, just därför att den har för litet bruk för, eller är
alltför okunnig om den prosaiska, relativt konfliktlösa vardagen.
Den gaskiga studentromantik, som alltjämt färgar mången äldre
herres minnesbild av de akademiska ungdomsåren, och som fått
sitt klassiska uttryck i studentsången, är djupt
verklighetsfrämmande. Gaskigheten, festerna, livsberusningen, med eller utan
alkoholiskt underlag, är det tillfälliga, ett ofta solkigt solstänk
över den grå ytan. Det bör i rättvisans namn tilläggas, att de
officiellt anordnade nations- och kårfesterna i stort sett, genom
studenternas egna ansträngningar, på senare tid lyfts på ett högre
plan och mer än förr präglas av hyfsning ocli värdighet. Men jag
ville här våga påståendet, att det normala i studentens liv är icke
den sällskapliga gaskigheten, utan ensamheten, vardagen och
arbetet. Härom vet den gängse studentlivsskildringen föga, och den
blir därför i grunden osannfärdig. Kanske är det icke heller för
vågat att säga, att de verkliga höjdpunkterna i den normala
studentens liv icke är de bullrande festerna, som för många nästan
helt bortfalla, utan de dyrbara stunderna av stilla, intellektuell
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
