Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Studentliv. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yngve Brilioth
vardera universitetet kan icke beräknas lägre än till ett par
miljoner. Alltjämt äro de flesta hänvisade att låna medel till studier.
Alltjämt gå de flesta ut till sin gärning med en skuldbörda, som
ofta blir deras trogne ledsagare genom livet. Proportionen mellan
studiekostnaden och den väntande inkomsten är i många fall
orimlig. Ett ordnat kreditsystem kan väl reglera, men icke avlyfta
bördan. Här ha studenterna själva, i samverkan med de
akademiska lärarne, gjort betydelsefulla insatser. De kreditkassor, som
sålunda tillkommit, och som skötas med klokhet och omsorg, äro
ett nytt och ganska vackert blad i den svenska fattigdomens
historia.
Allmänheten, i den mån den över huvud taget har någon
kännedom om dessa ting, har vant sig att ta den akademiska ungdomens
skuldsättning som en självklar sak. Bankerna, som sällan torde
göra förluster på studenternas papper, ha icke haft anledning att
söka åstadkomma en ändring. Men för landets allmänna odling
är det en mycket allvarlig sak, att den akademiskt bildade
ungdomen — efter en stundom alltför lång studietid, ej sällan i onödan
förlängd på grund av ekonomiska bekymmer — vid sitt inträde
i det aktiva livet tynges av en börda, som måste verka förlamande
på arbetshågen, minska möjligheterna till frivilliga insatser i
kulturens tjänst och ytterligare försena och försvåra
familjebildningen. En studiekommission av engelska akademiker, som under
förra året besökte våra universitet, uttalade i sin reseberättelse, att
de svenska studenternas nödtvungna skuldsättning knappast
syntes värdig ett land, som annars visade så tydliga tecken på
ekonomisk blomstring. I våra dagars väldiga statsbudget skulle ett
anslag, icke på 300,000, utan på betydligt större belopp till stipendier
åt studerande vid rikets samtliga universitet och högskolor mycket
väl försvara sin plats. Det skulle innebära en ganska effektiv
indirekt lönereglering för de lärda yrkena. Så långt som möjligt
skulle därvid den verkliga begåvningen och driftigheten
uppmuntras, utan alltför långt driven hänsyn till det ekonomiska
behovet. Den som haft något att göra med granskningen av
stipendiehandlingar vet, att det är en vansklig uppgift att gradera
fattigdomen. Det är dock en försvinnande del av studenterna,
vilkas fäder kunna ge dem direkt underhåll, utan mycket
kännbara egna uppoffringar. Men i samma mån som ett statligt
stipendiesystem gåve utrymme för en sund tävlan, skulle en mycket
välgörande sporre till ökad ansträngning införas i studentlivet.
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
