Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Privatvetenskap i moral. Kritiska reflexioner i anledning av en moralpristävling. Av Martin Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
sultatet av en sömnlös natts nödtorvtigt betvingade idéflykt på ett
litet utländskt hotell». Inte dåligt då att få tredje pris i en
världspristävling!
Med »passageraren» synes förf. mena vår moraliska kraft och
med »främmande» denna kraft såsom en utanför handlingen stående
bedömare av denna. Den främmande passageraren förutsätter
emellertid något att vara passagerare i. Detta är tillvaron, och denna ser
förf. under tre aspekter: livet, jaget och samhället. Till livet höra
alla »vegetativa», till jaget alla »cerebrospinala» funktioner; till livet
hör bl. a. matsmältningen, andningen och könslivet, till jaget
muskelrörelsen, tankelivet och språket. Jaget står nu i tjänst hos livet
liksom betjänten hos sin herre. Trots sin tjänarplats har jaget enligt
förf. del av livets egen makt. Ja, just därför stå jagets handlingar
i livets tjänst. När jag »nyser» är detta ett livsskeende, när jag
»snyter mig» är det en jaghandling. Emellertid är det så, att den senare
endast synes självständig, egentligen lyder den livets kommando. Å
andra sidan »behöver» livet dessa jaghandlingar. — Att en
viljehandling förutsätter vissa drifter, är ju ett bekant faktum. Men det
komiska hos förf. är, att han gör metafysik av detta faktum. Han låter
en del av livet, nämligen jaget, vara livets tjänare. Att en herre
skaffar sig en dräng, det händer ju, men att livet kryper ur sitt
eget skinn för att tjäna sig självt i drängens skepnad, det har jag
aldrig sett.
Att förf. verkligen på allvar gått in för denna absurda tanke,
framgår klart av hans tes om att människan strävar efter beständig
självhävdelse eller odödlighet, i vilket avseende hon höjer sig över djuren.
Hon vill genom sin intelligens behärska livet. — Utifrån förf:s
metafysiska ståndpunkt betyder detta helt enkelt jagets slavuppror mot
livet ocli alltså livets uppror mot sig självt!
Emellertid: människan lever också socialt. Samhället har sin egen
psykologi, sina egna seder, åskådningar och regler. Härigenom
uppkommer hos människan jämte vital- och individualimpulserna den
sociala impulsen. Moralens ställning i detta något mystiska
teoretiska sammanhang är nu enligt förf. den, att moralen frågar efter i
vad mån »vitalt, individualt och socialt betingade handlingar» skola
kunna kallas rätta eller orätta. Förf. är härvid angelägen betona,
att om vi tvista om det rätta i en handling, så är det icke om
rättsbegreppet striden står utan om den bedömda handlingens begrepp.
»Vad den ene kallar stöld kallar den andre lån, beskattning..., vilket
i själva verket inte behöver betyda, att man har olika rättsbegrepp
utan endast att man har olika stöldbegrepp ...» Det är fel, menar
förf., när man »ur den omständigheten att somliga kallar herr X
för en gangster och andra kallar honom för en folkfrälsare» drar
slutsatsen att »rättsbegreppet skiftar». — Får jag fråga förf.: om en
kommunistisk fanatiker tog sig för att nedskjuta Hitler och detta
mord av kommunisten stämplades såsom en högst rättfärdig
gärning men av nazisten såsom någonting i högst grad orätt, menar
förf., att båda ha ett gemensamt rättsbegrepp men olika begrepp om
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
