Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 26 april 1938 - Kring Vita Huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
med samma namn, är nominellt republikan men trots detta en
hängiven anhängare av New Deal, som också nära överensstämmer med
hans faders strävanden. Det demokratiska partiets mest framskjutne
radikale medlem är senator Wagner från New York, men såsom
född i Tyskland (Hessen) torde denne ej komma i fråga. Mayor
Fiorello La Guardia i New York City, som just flyttat från
republikanerna till arbetarepartiet, kan däremot tänkas sorn kandidat för
vilket parti som helst. Hugade spekulanter saknas sålunda ej;
frågan är blott om de hålla måttet.
Kanhända blir saken dock ej aktuell 1940. Det ryktas om Roosevelt
— liksom om Coolidge ■— att han icke skulle ha något emot en tredje
valperiod. »Om han när tiden kommer känner sig säker om att klara
försöket, kan ingenting hindra honom — känner han att det inte går,
kan intet förmå honom att ge sig in på det», skrev nyligen hans
gamle medhjälpare och antagonist general Hugh S. Johnson. Och
trots att man kan fråga sig om någon människa i mer än åtta år
kan uthärda allt det arbete, ansvar och ovett, som kommer Förenta
Staternas president till del, trots att man med American Mercury
kan hålla för mera sannolikt att Roosevelt 1940 »lämnar Vita Huset
med ett leende på läpparna och en brännande känsla av saknad, som
varar livet ut», får möjligheten att han bryter med traditionen ej
anses utesluten. I varje fall har han intresse av att man tror att han
kommer att kandidera.
En annan fråga är också vad oppositionen kan ha att bjuda på.
I längden ökade republikanerna knappast sitt anseende genom att
kasta Hoover över bord 1936. Ansvaret för den ekonomiska krisen
var möjligen industriens eller bankernas, möjligen högre makters,
men sannerligen inte hans — tvärtom hade han just i fråga om den
ekonomiska politiken varit en vida bättre president än Coolidge, för
att nu icke tala om Harding. Guvernör Landon från Kansas, som
skulle »samla» partiet, lyckades inte ens samla majoritet i sin egen
stat. Men gjort kan icke göras ogjort. Hoover och Landon
konkurrera nu per radio om ledningen för ett parti, vars presidentkandidat
ingendera påstår sig vilja vara och i varje fall aldrig kommer att bli.
Senator Vandenberg från Michigan — f. d. tidningsredaktör — har
säkert större chanser. Som parlamentarisk ledare har han visat sig
mycket duglig, och hans åsikter äro om icke originella så åtminstone
moderat »framstegsvänliga». Staden New Yorks åklagare, Dewey,
har förmågan att skapa entusiasm för sin person, ehuru hittills mest
med en agitation som utnyttjar detektivromanernas popularitet, Men
man kanske kan bli president på att utrota gangsters, åtminstone via
guvernörsposten.
Snarast vill det dock synas, som om republikanerna blott hade två
segerchanser. Antingen kunna de samla sig kring en kandidat som
är radikalare än Roosevelt — närmast till hands ligger det att tänka
på La Follette eller La Guardia. Det skulle betyda en peronligen
originell och dugande presidentkandidat, men en betydande
förvirring i amerikanskt partiväsen. Eller också kunna de söka samarbete
•297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
