Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den svenska brigaden och Tammerfors. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den Svenska Brigaden ocli Tammerfors
Proportionerna förryckas lätt — därom är jag medveten — då
man som jag här talar om en avdelning i armé. Men vill man sätta
in Brigadens 340 man i kretsen av de omkring 10,000 man, som
stormade Tammerfors, finner man numer lätt den allmänna
översikt, man behöver, genom den utmärkta, nyutgivna utredningen
»Den svenska insatsen i Finlands frihetskrig» eller — för att peka
på speciella arbeten i dess värdefulla bibliografi — i generalmajor
Douglas’ olika framställningar och general Ernst Linders »Efter
sexton år». Där och i den nyss nämnda minnesskriften »Svenska
Brigaden» (1920) finner man också alla uppgifter om Brigadens
numerär — slutligen 675 man — och befäl samt om de
avgörande insatser, andra svenska frivilliga gjorde. Här följa
vi den bataljon, Brigaden var vid Tammerfors. Den
sammansvetsades i Uleåborg, sin första förläggningsort, genom exercis,
kamratskap, och »en verkligt uppriktig önskan att inlåta sig
i strid med fienden» (för att citera Douglas Haigs okonstlade
krav på en soldat). Framåtandan i truppen kan bäst illustreras
av följande kontrakt, som den 20 mars uppsattes av tre brigadister,
numera välbeställda fackmän i skogsvård och arkitektur:
»Undertecknade förbinda sig att, därest icke uppbrottsorder för Svenska
Brigaden kommer före den 24 mars ordertid, omedelbart med
första lägenhet begiva sig till fronten.»
Den 28 voro de där. Dagen förut hade »Generalen», d. v. s.
fältmarskalk Mannerheim mottagit Brigaden i Kangasala; man hade
sett en skymt av stabståget, en skymt också av de svenska
officerare vilkas insats i generalens stab fyllde oss alla med stolthet,
Douglas, Petersén, Peyron, Törngren och andra; transporterna av
sårade och stupade hade mött. Det dova, fjärran genljudet från
slaget hade efter hand blivit fullt tydlig duell mellan kulsprutor
och artilleri på ömse sidor. Morgonen den 28 mars stannade
trupptåget vid Vehmainen station. Från en höjd i närheten såg
man bortom fält och skogsdungar med smältande snö Tammerfors,
där det låg på näset mellan Näsijärvis och Pyhäjärvis isar med
eldsvådor i morgondiset och imder ännu morgontrög eldgivning.
Varje man ibland oss visste, hur det låg till. På den långa fronten
från kusten till Karelen hade just detta avsnitt utsetts till
offensivområde. Trots alla brister i utbildning och utrustning hos den
vita hären vågade Mannerheim bygga på dess överlägsenhet i
enad, besjälad fosterländsk vilja, lydnad, disciplin och förtroende.
Vecka efter vecka hade de hastigt hopkomna regementena förts
329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
