Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den svenska brigaden och Tammerfors. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Boethius
dess misstag, dess andel i krigets vardagligheter utsattes för
oproportionerligt stor uppmärksamhet och diskussion. Mannen i ledet
reagerade mot allt detta redan i fält. Känslan av kamratskap och
gemenskap strävade ärligt emot, både då den övriga svenska
hjälpen ställdes i skuggan, och när Brigadens insats överdrevs i
förhållande till de omgivande styrkornas. Både bland dem, som
stupade, ocli dem, som voro med om marschdagarne efter Lembois,
fanns det en önskan att självklart och enkelt säga ut, att vi i varje
fall visste oss lia varit en bataljon, som ej skonade sig, ej vek,
som blödde, gjorde sina misstag, men gick fram som en bråkdel
av en tapper här. Det ordet är Brigadens försvar mot
oproportionerligt beröm och tadel, dess försvar ocli dess ära. Det för
tillbaka till de största stunderna, då faran, då vågspelet gav sin adel
åt dagars och nätters strid, för tillbaks till den första
frihetsvåren, de långa soldattågens sång i Torneå, i Uleåborg, i Vasa och
till de mörka kolonnerna, som stampades fram på vinterliga vägar
— då allt var oavgjort och ovisst, utom härens mod och
gemensamma segerförvissning och tro på sin goda sak. »Ringa var allt
annat sen.»
340
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
