Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - ”Skumbildningar” eller personligheter? Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Skumbildningar» eller personligheter?
’känna mig in i’ uttrycksrörelser, dem jag icke ser! Här möter
den triviella men mycket sakliga svårigheten. Ty, invänder
Stieler, med iakttagelsemöjligheterna innanför en folkmängd är
det klent beställt, »Jag kan blott iakttaga uttrycket eller
rörelserna hos mycket få personer; hos det stora flertalet av de övriga
äro de otillgängliga för mig. Följaktligen är det mig omöjligt att
efterapa ’hela massan’ eller smittas av den, alldenstund den alis
icke är given för min visuella iakttagelse.»
Annorlunda förhåller det sig däremot med den akustiska
varse-blivningen: »ett ’allmänt skri av förskräckelse’ eller ’allmän
hänförelse’ verka oerhört på mig, emedan jag faktiskt i detta fall
erfar det kollektiva livets bela fullhet»–– Naturligtvis är ’in-
känning’ möjlig ä v e n i ett akustiskt material — varför det
förefaller, som om ’inkännings’-teorien icke av detta skäl behövde ge
tappt inför den tyske fenomenologens erinringar. Snarast torde
man kunna påstå, att han har visat liän på ännu en möjlighet för
inkänning: den som vokal- och körmusiken i största utsträckning
bygger på ocli som det Wagnerska tondramat på ett så verksamt
sätt utnyttjar i sina upprörda mass-scener (t. ex. i första akten
av Lohengrin och i andra akten av Tannhäuser). Dessa akustiska
massuttryck äro därtill, som Stieler påpekar, av växlande slag.
Där har man det dova, hotfulla mumlet; än vidare gnisslandet och
spridda utrop av instämmande eller ogillande; där har man
ytterligare raseriutbrotten ocli triumfskriet, bela affektskalan igenom.
Dessa olika akustiska uttrycksformer sammanhänga för övrigt
med, att där enligt Stieler är skillnad på ’massa’ och ’massa’.
Kollektivsubjekten likna varandra ingalunda som det ena
sten-kruset det andra. Det gives till och med ganska avsevärda
skillnader mellan s. k. församlingar, domstolar, kriminella massor,
trupper och representerande korporationer — redan denna
uppräkning ger vid handen, att socialpsykologen Stieler icke gör
samma skarpa åtskillnad mellan ’massa’ och ’grupp’ som före
honom William Mc Dougall; men trots dessa påvisliga skillnader
fattas det, framhåller lian vidare, kollektivsubjekten »de djup ocli
outgrundligheter, sådana de äro den utmärkande digniteten hos
individuella subjekt ocli personer». Med dem stiga vi ned på ett
lägre plan. De befinnas till och med »väsentligen primitivare och
enklare» än individualsubjekten — och därmed gör sig den tyske
fenomenologen till tolk för samma uppfattning som från romanskt
håll Le Bon, Tärde och José Ortega y Gasset. Det kollektiva själs-
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
