Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - Historieskrivningen i det totalitära Tyskland - Justus Möser — en tysk gestalt. av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
fattning, garanterad av Westfaliska freden ock så konstigt
tillskapad, att ingen ville röra den för att den ej skulle gå sönder. Tack
vare den invecklade maktbalansen kunde alltså ett friare
samhällsskick praktiseras än kanske någonstädes på kontinenten.
Regeringsmakten var delad mellan två olika dynastier, som alternerade med
varandra, och som båda voro rädda, att detta vidunderliga
förhållande skulle rubbas; och därför voro båda — mirabile dictu — noga
med att respektera sina utfästelser till ständerna rörande gällande
lagar och privilegier.
Möser lyckades förena de båda dittills mot varandra stående
befattningarna som förtroendeman för både regering och ständer hos sig.
Hans väldiga gestalt och flödande talgåvor avväpnade hög och låg.
Själva personligheten tycks hava haft något oemotståndligt. Som en
slags riksföreståndare kom han från år 1746 sålunda väl en
mansålder att leda förvaltningen av ett till omfånget ej så betydande, men
välmående och självmedvetet rike. Samtidigt utövade han en
omfattande verksamhet som skriftställare och folkuppfostrare.
Han behandlade de mest skiftande ämnen, nästan alltid i praktiskt
syfte, ofta i form av berättelser, som ibland föra en svensk läsares
tankar till Dalins Argus. Teorier misstrodde han. Så mycket hellre
åberopade han den praktiska erfarenheten, ofta dock utan att på
minsta sätt antyda huru denna vunnits; alltså ledd mera av instinkt
än av sakskäl.
Hans rasmedvetande var vaknare och mera imperativt än kanske
hos någon samtida tysk. Det tyska gemytet var för honom och
samtiden en upptäckt, men han var genomgående tolerant inställd gent
emot andra folk och deras egenart. Han granskade dem endast för
att lära. Förmågan att mottaga och tillgodogöra sig lärdomar
utifrån — även den specifikt tysk — hade skärpt hans blick för
torftigheten och efterblivenheten inom Tysklands andliga och politiska
liv. Det var denna förmåga, som gjorde hans patos för tyskheten
fruktbärande. När hans skrifter i urval samlades och under hans
sista år utgåvos, skedde detta under den betecknande titeln
»Patrio-tische Phantasien».
Englands politiska liv stod för Möser som ett mönster. Dagens
Tyskland är nog i viss mån annorlunda inställt. Men personlighetens
frigörelse skulle enligt Möser vara villkoret för ett nytt, rikare
politiskt liv. Den utveckling som ban ville och förutsåg, den skulle växa
på inhemsk grund och drivas fram av krafter ur den tyska
folklighetens frigjorda källsprång.
För sin verksamhet som uppfostrare och nydanare hämtade han
material från alla upplysningstidens andar. Därvid fick ingen censur
och inga fördomar hindra. Men som summan av ali uppfostran
betecknade han ofta självuppfostran. Folkets självverksamhet var den
enda vägen till nationell förnyelse. Endast genom att spänna sina
egna krafter utan överhetligt tvång kunde Tyskland förnya sig.
I mycket kan Möser räknas som representant för upplysningstiden,
men på statslivets område reagerade han kraftigt mot tron, att man
362
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
