Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - Historieskrivningen i det totalitära Tyskland - Romantiken kring Wullenwewer. Av S—e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
möjliggjort en än djupare förståelse av Wullenwewer ocli hans tid.
Då den tyska socialdemokratien ett halvsekel senare ville åberopa
sig på Wullenwewer som på en det förtryckta proletariatets
förkämpe, gjorde den sig alltså skyldig icke endast till en anakronism
av samma slag som våra socialdemokrater i fråga om Engelbrekt
utan även till grov förvanskning av otvetydigt belagda fakta. Ty
redan Waitz visste, att Wullenwewer var en hanseatisk borgare till
hela sitt kynne och därtill en reaktionär mera än en revolutionär.
Senare forskning har uppdagat, att Wullenwewer redan under
åtskilliga år, innan han genom ett åtminstone skenbart lagligt val blev
Lybecks borgmästare, var en besutten borgare i staden, ja, t. o. m.
ålderman i ett av de sjöfarande kompanierna. Han var folkledare i
den meningen att han var demagog och förstod att vinna
köpmännens, skepparnas och hantverkarnas stöd för sin politik, men denna
var, ideell eller icke, i vart fall icke social — inåt gestaltade den sig
som personlig maktpolitik, utåt som högtsträvande reaktionär
äventyrspolitik.
Även nationalsocialismen har i de yttersta av dessa dagar av
Jürgen Wullenwewer velat göra en förelöpare till sin egen
folkrörelse. Därvid har den delvis stött sig på samma ohistoriska och
falska uppfattning som socialdemokraterna tio år tidigare:
Wullenwewer skulle ha varit en folkets man, en social reformator. Men
samtidigt har man lancerat en ny Wullenwewermyt: Wullenwewers
kamp om Öresundstullen, mot holländarne, mot Danmark och
Sverige, skulle vara tysk rikspolitik; i en tid, som, »vom Pieber einer
Zeitwende ergriffen, und am eigenen Streit und Hader geblendet, das
grosse Ziel: das Eeich, aus den Augen verloren hatte», skulle
Wullenwewer ha varit en stortysk, som ensam fört en riksgagnelig politik i
Fichtes eller Bismarcks anda. Nationalsocialismen skulle icke vara
den av samtidens politiska ideologier, som snarast för ordet idealism
på sina läppar, om den icke hade kompletterat bilden med en etisk
konturteckning i svart och vitt: Wullenwewer var idealisten, som
med blanka vapen kämpade en ödesmättad kamp för stora idéer,
medan hans moståndare voro mörkmän, partigängare, förrädare mot
folket och riket.
Inför 400-årsminnet av Jurgen Wullenwewers död framlade en
nationalsocialistisk litteratör H. P. Uhlenbusch i en populär roman
denna nya uppfattning av Wullenwewer som nazismens förelöpare,
socialrevolutionär, stortysk och idealist. Den historiska romanen har
ju i Tyskland en utomordentligt stor läsekrets, och trots sin låga
rent litterära halt nådde Uhlenbusehs berättelse stor spridning.
Minnesdagen firades av Lybecks stad, som gav det enda autentiska
porträttet av Wullenwewer en ny och förnämlig plats i rådhuset.
Samtidigt publicerade Uhlenbusch i Völkischer Beobachter under titeln
»Ein grosser Deutscher» en appell, varur ovanstående citat hämtats;
det stora minnet hade fått officiell sanktion. Många röster höjdes
för ett förslag att göra Wullenwewers dödsdag till en nationell
minnesdag.
367
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
