Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 28 maj 1938 - Europa efter Rommötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Europa efter
Rommötet.
Den 28 maj 1938.
Adolf Hitler har i Rom mottagits på ett sätt, som i
fråga om yttre prakt torde stå hors coneours i
samtiden och som utåt bildat en ståtlig manifestation av de båda
diktatorernas vänskap. Vad som förekommit av verkliga politiska
överläggningar bakom galaföreställningarnas praktfasader, är emellertid
höljt i dunkel. På sina håll har man uppgivit, att rätt stormiga
samtal förts mellan de bägge kraftkarlarna om den sista akten i
Österrikes tragedi. Om så varit fallet, vilket ingen utomstående vet, har
det ej lett till någon avgörande brytning. Mussolinis stora
Genuatal med sin bestämda udd mot Frankrike tyder i stället på att axeln
Berlin—Rom alltjämt fungerar. De praktiska resultaten av mötet
återstå ännu att se. För Hitler bör det i första hand ha gällt att få
ett italienskt löfte om stöd i de komplikationer, som kunde väntas
uppstå, då det sudettyska problemet på allvar upprullades. För
Mussolini kan väl en fortsatt tysk expansion i sydost knappast te sig
särskilt lockande. Men Italien bindes alltjämt av det spanska
företaget, där dess prestige allt djupare engagerats. Visserligen har
general Franco hemfört framgångar, som synas vara av avgörande
karaktär, och visserligen torde den engelska regeringen i stort sett
ha funnit sig i att kriget avgöres till hans förmån. Men alltjämt
fortsätter dock motståndet energiskt i de bägge skilda delarna av det
republikanska och röda Spanien. Francos framryckning går för
närvarande ytterst långsamt och under svåra förluster, och det är
tydligt, att tillförseln av krigsmaterial till Barcelonaregeringen över
den franska gränsen på sista tiden åter varit mycket livlig och
möjliggjort motståndets hårdnande. Så länge läget är detta, kan väl
någon italiensk utrymning av Spanien ej ifrågakomma och träder
därför ej den engelsk-italienska överenskommelsen i kraft. Den
starka misstämning mot Frankrike, som vapentransporterna vållat
i Rom, kom till orda i Genuatalet, och underhandlingarna om en
fransk-italiensk uppgörelse i stil med den engelsk-italienska synas
åtminstone för ögonblicket ha låst sig. I den situationen är
Mussolini alltjämt starkt beroende av Tyskland, både militärt för det
spanska krigets fullföljande till en slutgiltig seger och politiskt
gentemot västmakterna. Att skilja England från Frankrike torde för
närvarande ej vara möjligt för honom.
Det återstår därför att se, om Hitler vunnit sådana garantier i
Rom, att han vågar företaga åtgärder mot Prag, som kunna locka
Frankrike och i andra hand Storbritannien till aktivt uppträdande.
Do intryck av Englands hållning, som Henlein kunnat hemföra från
sitt plötsl iga Londonbesök, bli väl därvid av betydelse. Ytterst hänger
väl allt på om Hitler och hans rådgivare tro, att England skall stödja
Frankrike i ett krig, som vållats av ett franskt väpnat ingripande
369
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
