Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Luftkrigföringen i teori och praktik. Av G. A. Westring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luftkrigföringen i teori och praktik
på flykten, främst genom anfall från 100 republikanska jakt- ocli
bombplan. Det torde emellertid vara klokt att ej heller av
detta företag draga stora, allmängiltiga slutsatser, ty trupperna
voro illa utbildade och ledda samt föga rustade att möta
luftanfall. Orsakerna till att spaningen fått träda i bakgrunden
ha främst varit, att de disponibla flygplanen varit få och att man
vid deras fördelning föredragit stridsverksamhet framför icke
stridande funktioner. Därtill kommer att förlusterna varit större
under spaning än under bombanfall. Spaningsplanen tvingas att
flyga fram och tillbaka över fientligt område och dra därvid på
sig fiendens luftvärn ocli jaktförband, medan bombförbanden
kunna gå rakt på målet, ofta på ett överraskande sätt, ocli härvid
undandraga sig fiendens motverkan.
Slutligen hava förekommit bombanfall mot mål långt bakom
fronten, huvudsakligen från Francosidan. Det är först under 1938,
som man på allvar tillgripit denna metod. Regeringssidans hela
territorium ligger väl inom räckhåll för de tyska och italienska
tunga bombplanen, medan motståndaren icke förfogar över
flygplan, som med tillräcklig kraft kunna nå de viktigare bakre
punkter, vilka behövas för Francos krigföring. Anfallsmål synas
till en början främst hava varit krigsindustriens anläggningar
och importhamnarna med deras fartyg, som införa krigsmateriel
och proviant, d. v. s. mål av betydelse för försörjningen och i
första hand erforderliga för krigsmakten. Någon avgörande
betydelse ha dessa anfall hittills icke haft. Armén synes icke lida
brist på ammunition, flygvapnet är alltjämt stridsdugligt och
civilbefolkningens motståndskraft sviktar ej. Huruvida detta får
tillskrivas att styrkan icke räckt till, särskilt som den samtidigt
använts vid fronten, att man icke velat förstöra spanska — ehuru
för tillfället fientliga — fabriker och anläggningar, som man
sedermera kan komma att behöva, att bombverkan är ringa eller
luftvärnets verkan stor är svårt att avgöra. Studerar man
händelserna och erfarenheterna från fronten, finner man, att denna
krävt huvuddelen av förbandens verksamhet, varför anfallen mot
försörjningen i hemorten varit mera sporadiska. Kraftinsatsen
har alltså varit otillräcklig för en sådan krigföring. Måhända
skulle det hava visat sig i längden vara lika effektivt att under
någon tid koncentrera anfallen på regeringssidans krigsindustri.
Vid anfall mot industrianläggningar kunna förluster bland
civilbefolkningen ej undvikas. Dessa bliva dock i regel obetyd-
401
28 — 38484. Svensk Tidskrift 1938.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
