Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Luftkrigföringen i teori och praktik. Av G. A. Westring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luftkrigföringen i teori och praktik
föremålet ligger långt inne i landet, så att fienden kan rapporteras
i mycket god tid. Luftvärnet i Spanien är fullt modernt på
Francosidan, medan motståndarens är betydligt svagare. Erfarenheterna
på regeringssidan ha varit att flygning på måttlig hjöd utan
hänsyn till luftvärnet icke kan ske utan stora förluster, men att
luftvärnet i många fall helt eller delvis kan undvikas genom flygning
på mycket hög eller mycket låg höjd samt klokt lagda flygvägar.
Bombanfall, som utförts i stor skala, torde icke hava hejdats av
luftvärnseld, däremot har denna förorsakat förluster samt
därmed minskat effekten och försvårat förnyade anfall. Därtill
kommer, att luftvärnet tvingar de fientliga bombplanen att flyga
spridda, vilket underlättar de egna jaktplanens anfall.
Förlusterna i flygplan uppgå i genomsnitt till 25 % i månaden, varav
dock endast hälften går totalt förlorad, medan återstoden repareras.
De allmängiltiga slutsatser, som kunna dragas ur Spanienkriget,
äro få i vad rör flygvapnets uppgifter och verkningsförmåga i
stort. Krafterna ha varit för svaga för att man skall kunna
avgöra, huru stormakternas flygvapen lämpligen skola användas
och vilken verkan de kunna få. Så mycket kan dock konstateras,
att en luftkrigföring emot hemorten tar mycket starka
flygförband i anspråk, sannolikt huvuddelen av en stormakts luftflotta,
om icke denna form av krigföring skall betyda en farlig
kraftsplittring. I frågan om kampen mot fiendens flygstridskrafter ha
de svenska teorierna i stort sett hållit streck. Glädjande för oss
är att märka den framgång, varmed regeringssidans flygvapen,
som i regel varit underlägset, lyckats bibehålla sin
operationsfrihet och till och med lyckats tillfoga fienden avsevärda förluster,
bl. a. i baserna. Herraväldet i luften har icke tillfallit någon av
do stridande. I frågan om flygförbandens och luftvärnets
verkningsförmåga lämnar kriget icke stöd för några överdrivna
förhoppningar på någondera sidan. Bombförbandens träfförmåga
mot små mål har icke varit påfallande stor, ej heller liar
luftvärnsartilleriet verkat förkrossande. I övrigt hava åtskilliga
lärdomar av taktiskt och tekniskt intresse vunnits, som främst kunna
tillgodogöras i Tyskland och Italien, i viss mån även i Ryssland,
och som sålunda måste inräknas i dessa länders tillgångar, då
man bedömer styrkeförhållandena i Europa.
Kinesiska flygvapnet torde 1937 ha förfogat över 300 å 350
flygplan. Mot dessa kunde japanerna sannolikt ställa 1,200 flygplan i
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
