Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Luftkrigföringen i teori och praktik. Av G. A. Westring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
luftkrigföring emot hemort och befolkning hittills icke haft någon ensamt
avgörande betydelse, varvid dock måste ihågkommas, att endast
relativt små styrkor använts härför. Försvaret mot en sådan
krigföring synes icke vara hopplöst. Å andra sidan har det visat
sig, att ett flygvapen för att nå en verkningsförmåga av betydelse
och en tillräcklig uthållighet i operationerna behöver en viss
minimistyrka, som icke får vara för låg. Det svenska flygvapnet
och luftvärnet enligt 1936 års försvarsordning ha av
krigshändelserna att döma ingalunda tagits till i överkant.[1] De medel, som
kommit dessa vapen tillgodo genom de extra anslag, som beviljats
av 1938 års riksdag, äro väl placerade pengar, men huvudsakligen
av engångskostnadskaraktär. Det är tvivelaktigt, huruvida
organisationernas styrka — räknat i flygplan och kanoner — om några
år kommer att visa sig vara tillräcklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
