Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Mysteriet Röhm. Av Per Engdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en politiker lyhörd för stämningar och maktlägen, och som
kommer honom att handla, först när tiden är mogen.
Röhm hör till de människor, som med förbundna ögon gå sitt
öde till mötes. Hitler är en känslomänniska, för vilken trofasthet
och vänskap äro förpliktelser. Därför dröjer han kanske ibland
längre än klokheten skulle bjuda honom, men därför reagerar han
också till sist våldsammare och eruptivare än de flesta. I sådana
ögonblick kan en människa av Hitlers läggning gå hur långt som
helst. När Röhm inte lät hejda sig, när första varningen,
permissionen i början av juni, inte hade någon följd, när andra
varningen, Hess’ offentliga anförande den 25 juni, inte heller
uppfattades, när Röhm nästan sömngångaraktigt gick vidare, då slog
Hitler plötsligt om, då utvecklade han hela det personliga mod,
hela det patos, men också hela den hårdhet, som hade hållit
honom uppe de fyra krigsåren som rapportkarl mellan de främsta
linjerna och de bakre staberna.
Det var inte socialismen, som krossades den 30 juni. Det var
förbundet mellan desperat revolutionsromantik och desperat
militarism. Det är karakteristiskt, att även von Papen i det
sammanhanget fick lämna regeringen. Man kan emellertid inte förstå det
hela, om man inte sätter det i samband med Hindenburgs
förestående död. Sommarmånaderna 1934 voro i själva verket en
våldsam kraftanspänning på alla håll i Tyskland. Monarkisterna
arbetade för högtryck och voro väl inte utan en viss kontakt med
vice kanslern. Allt detta visste Röhm, och i den allmänna
villervallan ville han tvinga Hitler över på den extrema S. A.-linjen.
Jäsningen i Österrike växte för varje dag, och Röhm tycks ha
räknat med ett infall över den bayerska gränsen som den
nationella kraftutlösning, vars verkan skulle ha rättfärdigat »den
andra revolutionen». Hitler å sin sida var alltför medveten om
det utrikespolitiska lägets allvar för att ge sig in på dylika
äventyrligheter. I monarkismen såg han en förstucken fiende,
säkerligen med rätta. Skulle Hitlers linje kunna fullföljas, måste det
bli klart åt ömse håll. Den klarheten skapades den 30 juni. Röhm
var på ett underligt sätt en inkarnation av båda riktningarna.
Röhm var den tyska exponenten för det våldsevangelium, som
förkunnats av fronternas desperados. Om det stod proletär
socialism eller aristokratisk monarki på fanan, kvittade lika.
Huvudsaken var att fanan lyftes och kampen böljade vidare, dramatisk,
blodig, obeveklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
