Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Svensk inrikespolitik i världskrisens skugga. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK INRIKESPOLITIK
I VÄRLDSKRISENS SKUGGA
Av docent GUNNAR HECKSCHER, Uppsala
Lj ENS den bittraste motståndare till 1933 års »kohandel» ocli
den nuvarande regeringskoalitionen kan bestrida, att den
omgruppering i svensk inrikespolitik, som ägde rum för fem år
sedan, till en början medförde en stark ökning av det
inrikespolitiska intresset. Genom övergången till vad som i realiteten
var majoritetsparlamentarism drogs intresset från de svårfattliga
utskottsuppgörelserna till de mera enkla — och förenklade —
striderna mellan en ständigt segrande regering och en ständigt
underlägsen men oföränderligen lojal opposition. Det hela blev
ytligt sett lättare att begripa, och den demokratiska väljarkåren
visade också ett ökat intresse, som nästan uteslutande blev till
vinst för de framgångsrika partierna, om man bortser från
folkpartiets naturliga återhämtning 1936 efter det överdrivna
bakslaget vid 1932 års Kreuger-val.
De sakliga motsättningarna mellan 1933 års segervinnare och
deras belackare äro alltför söndertjatade för att åter upptagas till
diskussion. Åtskilligt tyder på att det var en tillfällighet vilken
sida som tog hem spelet, och att vilken konsekvent och intelligent
genomförd regeringspolitik som helst skulle ha kunnat uppnå
samma goda resultat på det ekonomiska området. Däremot råda
knappast några delade meningar om, att den svenska demokratien
vid denna tidpunkt hade större behov av just en konsekvent och
intelligent genomförd regeringspolitik än av något annat.
Där-förutan skulle parlamentsledan lätt ha kunnat ta sig
utomordentligt farliga uttryck och den ekonomiska krisens sociala
motsättningar ha brutit ut i öppen konflikt. Ögonblicket krävde ledning,
likgiltigt varifrån, och det är den socialdemokratiska
partiledningens heder och förtjänst om svensk politik att den så snabbt
och skickligt anpassade sig efter ögonblickets krav.
För denna gång liar svensk inrikespolitik gått över den
kritiska punkten. Även om den korta högkonjunkturens topp synes
477
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
