Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nationalitetens rätt och segermakt. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nationalitetens rätt ocli segermakt
deralismen med hänsyn till risken för dess utlösning av de
centri-fugala krafterna. Det är också troligt, att federalism helst
fordrar historisk tradition, såsom i Schweiz, där kantonerna
stoltsera med seklers historia oeh paritet haft urgammal hävd.
Likaså synes den moderna etatistiska regleringspolitiken vara
svår att förena med ett grannlaga aktgivande på missnöjda
minoriteters krav på hänsynstagande. Och det må tilläggas, att ej
ens det mest inlevda federalistiska system bjuder absolut garanti
mot missnöje och separatistiska tendenser; under världskrigsåren
voro slitningarna i Schweiz mellan den tyska och latinska
folkdelen mera påfrestande och hotfulla än man utanför torde ha
anat, och det finns dessutom i varje federalism en sorts oskriven
lag, enligt vilken minoriteterna bestämma utvecklingstakten i
kraft av det hot, som deras blotta existens utgör. Men federalism
eller autonomi eller minoritetsskydd överhuvud taget måste dock
förr eller senare bli oundvikliga inslag i språkblandade stater,
där liknande ej redan genomförts. Det goda kan härvid ej få bli
fiende till det teoretiskt bästa ehuru praktiskt ouppnåeliga. När
man nu sett tjeckoslovakerna först efter Österrikes fall och under
hårdaste press utifrån erbjuda sina minoriteter en den
vidsträcktaste autonomi eller när rumänerna plötsligt infört nya,
liberalare minoritetsstadganden eller när grekerna plötsligt givit
bulgarerna tillträde till havet — då fäster man sig icke minst vid
den självanklagelse, som däri kan utläsas.
Revisionismen är emellertid nu på väg, i Böhmen liksom nedåt
Balkan. Med tanke på den tyska grundligheten och Hitlers
nuvarande maktställning tyder allt på att denne ej kommer att
släppa sina mål. Om denna revisionism kan man nog använda
Emile Zola’s ord om revisionen av Dreyfusdomen: »rien ne
l’arrëtera pas». Man vill blott hoppas, att den må försiggå utan
våldsmetoder och i former, som betrygga rättvisa varaktiga
lösningar. När det under de senaste dagarna påståtts, att den
sudet-tyska befolkningen ej enstämmigt önskat »los von Prag», och enär
även den tjeckiska befolkningen i Sudetområdena kan fordra sin
rätt, måste det ur alla synpunkter beklagas, om — bortsett från
praktiskt taget heltyska distrikt — ej ens en för gränsregleringen
vägledande konsultativ folkomröstning kommer till stånd.
I dessa nationalitetsfrågor och allteftersom revisionsfilmen
kommer att rullas, finns det blott en synpunkt för neutrala att
hävda och bevaka. Det är fredens intresse. Och fredens intresse
495
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
