Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Benesj, demokratien och freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jBenesj, demokratien och freden
ligt humanitära demokratiens anda, och därigenom attraherande
de olika folkslagen, skulle ha kunnat rädda statens obeskurna
fortbestånd. Men den tjeckiska politiken led av alltför stor diskrepans
mellan lära och liv. Det är otänkbart, att tjeckernas strävhet mot
minoriteterna och vae-victis-politik mot grannarna kunnat
harmoniera med de humanitära ideal, som den svenska adressens
undertecknare eljest föra till torgs. Det verkar därför nästan ironi, när
man i den svenska adressen citerar Masaryks fras, att
»demokratien icke är fullbordad». Hur starkt den tjeckiska
minoritetspolitiken undergrävt landets territoriella status gav lörd Halifax en
föreställning om i sitt tal i Edinburgh: »Vi kunde ha inlåtit oss
på ett allmänt krig, i vilket Tjeckoslovakien — liksom övriga
deltagare skulle ha lidit stora förluster — men vid dess slut skulle
ingen lia uppdragit landets gränser i den form, som de förklarat
sig ha gått i krig att skydda.» Hur Benesj skulle ha förhållit sig,
ifall Frankrike, England och Ryssland skänkt honom militärt
understöd, vet ingen. I sitt radiotal under Miinchenkonferensen
yttrade han: »Jag har min plan för alla situationer. — Blir det
nödvändigt att kämpa, skola vi kämpa till vårt sista andetag.»
Denna hans patriotism i ett förtvivlat läge fordrar ali respekt.
När ban dock undvek att fresta vapenlyckan, förtjänar ban
tvivelsutan Europas tacksamhet. Men fanns det i det hopplösa
läget något statsmannamässigt alternativ, försåvitt han ville
rädda sitt land!
Det finns i den finska och tjeckiska inställningen till
minoriteterna vissa beröringspunkter i fråga om språkpolitiken och
tendenserna till monopolisering av statsämbetena åt majoritetsfolket.
Antag att inrikesminster Kekkonen, som tidigare varit regissören
vid förfinskningen, efter långvarig succés skulle till slut på grund
av en yttre nödvändighets tvång bli nödsakad att ge efter och
upphöra att söka nedtrycka den svenska folkminoriteten. Skulle
även han få motta ett hyllningstelegram från Sverige och de
kretsar där, i vilka man eljest av tradition varit så känslig för
övergrepp mot nationaliteter, att man under svensk-norska
unionens tid tog parti för norrmännens sak? Benesjadressen gör
frågan motiverad.
I adressen vill man göra gällande, att de svarta veckorna
inne-bure en fruktansvärd kris för demokratien. Förvisso, ehuru icke
blott i avseende på diktaturernas våldsamma förfaringssätt. Den
kris, som gav upphovet till den hotande sammanstötningen i
539
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
