Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Valagitation. Av Eskil Sundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Valagitation
Men de ha alldeles icke klart för sig, att regeringen går fram på
två linjer, dels camonflagets, dels realismens.
Vi ha att utgå från att en tillspetsad motsättning mellan två
fundamentalt oförenliga samhällsåskådningar de facto förefinnes
och att vi stå så gott som omedelbart inför ett låt vara än så
länge förtäckt förverkligande av långt gående socialistiska
syften, men att en överväldigande majoritet av medborgare icke fått
ögonen öppna för vad som försiggår eller förestår.
Ty bland de blundande få härvidlag inräknas de många
borgerliga röstskolkare, som trots att de måste ha vetat, att valet gällde
socialdemokratiens förvandling till majoritetsparti, alltså en
högst avgörande fråga, stannade hemma på valdagen. Det kuriösa
är, att den till synes mycket energiska propagandan icke förmått
att väcka de slumrande. Det nyss förlupna valet har ägt rum i
en atmosfär av tanklöshet och slöhet. Dessa ord äro berättigade,
om man betänker, vad som står på dagordningen. När det engelska
högerpartiet i december 1923 förlorade sin majoritetsställning,
skedde det på en för allom och envar klar och öppen politisk
stridsfråga, protektionismen, rörande vilken man då på
förhand visste, att folkets inställning var högeligen oviss. Vid det
nu avgjorda svenska valet har ingen sådan klar och specifik
politisk stridsfråga framträtt. Den politiska stämningen liar väl av
agitationen upphettats några grader, men inga konkret påtagliga
för ocli emot ha väckts. Det kan svårligen bestridas, att den
socialdemokratiska valsegern därigenom får en än mer betänklig
innebörd. Det socialdemokratiska partiet liar vunnit ett
ospecificerat förtroendevotum. Det svenska folket har tydligen i stora
drag funnit sig väl tillrätta med den folkhemsidyll, som den
socialdemokratiska regeringen berömmer sig av att lia frambragt.
Man har skenbarligen trots allt invaggat sig i föreställningen att
en eventuellt stärkt fullmakt för regeringen icke skulle betyda
någon skärpning av regeringspolitiken.
Särskilt har högerpartiets propaganda avslöjat ineffektivitet.
I sak har högerpartiet haft en stark argumentering. Den har
blivit med skicklighet och brio framförd av många talare och
journalister. Men den har påtagligen icke tagit skruv. Vad är
det som brustit!
När jag liär vill framföra blott ett par synpunkter, anlägger
jag inga partibrillor, och jag inskränker mig i huvudsak till
valagitationen i Stockholm.
563:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
