Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Moral Sense-filosofien i Sverige. Av Bertil Pfannenstill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
Segerstedt har Laski alltför mycket betonat den rena
individualismen och ej lagt märke till den bakomliggande systemtanken. Trots
detta måste man dock se det berättigade i Laskis indignation över
liberalismens försummelse av proletariatets krav, men man måste
även ge Segerstedt rätt, då han hävdar, att det är
upplysningsfilosofien och Moral Sense-filosofien, som i hög grad skapat förståelse för
den enskilde individens värde. Hur är det då möjligt att förena dessa
båda stridande tendenser: den extrema laisser-faire-principen och
hävdandet av hänsyn till individens värde? En intressant belysning av
denna konflikt får man i framställningen av den engelska Moral
Sense-filosofiens utveckling, som Segerstedt ägnar första delen av
sitt arbete för att få en historisk bakgrund för den svenska Moral
Sense-filosofien.
Shaftesbury var den förste, som för den moraliska
bedömningsförmågan använde termen Moral Sense, som sedan och främst genom
Hutcheson kom att ge namnet åt hela riktningen. Detta moraliska
sinne lärde människorna att hålla den gyllene medelvägen mellan de
egoistiska och altruistiska affekterna, så att den harmoniska helheten
ej skadades. Enligt Shaftesbury och Joseph Butler var denna
moraliska känsla medfödd och ägde ett visst rationalistiskt inslag, medan
de följande Moral Sense-filosoferna Francis Hutcheson, David Hume,
Adam Smith, Henry Hoine och Adam Ferguson, som Segerstedt tager
upp till behandling, intog en vacklande hållning i frågan oin denna
känslas ursprung. Av dessa sistnämnda äro ej alla Moral
Sense-filo-sofer i sträng bemärkelse; de ha ofta riktat en sträng kritik mot flera
av denna åskådnings idéer. Såsom ett exempel kunna vi nämna Adam
Smith, som ej är minst intressant därför, att hos honom mycket starkt
framträder den ovannämnda svårigheten i liberalismen. Man har
sålunda velat finna en ofrånkomlig motsägelse mellan hans etiska
arbete »Theory of Moral Sentiments», som hävdar sympatien, och hans
politiskt-ekonomiska »Wealth of Nations», där den enskildes
ekonomiska egenintresse betraktas som utvecklingens drivfjäder.
Segerstedt anser emellertid nu, att motsägelsen egentligen ej är att finna
mellan dessa båda arbeten, eftersom Smith redan i det etiska arbetet
framför tanken på egenintressets betydelse oeh hur människan genom
»den osynliga handen» ledes att förverkliga Guds plan, liksom han å
andra sidan i sitt politiskt-ekonomiska arbete tänker sig en
utveckling fram mot ett bättre förhållande, där sympatien råder, även om
egoismen är en drivfjäder i förverkligandet av detta mål.
Motsättningen ligger fastmer enligt Segerstedt i Moral Sense-filosofien själv,
som ju är ett försök att finna en gyllene medelväg mellan egoism och
altruism, mellan självhävdelsen och sympatien eller välviljan. Enligt
Shaftesbury skulle det moraliska sinnet ge kunskap om var den rätta
mitten låg. Denna tanke går delvis igen hos Smith, då han hävdar,
att människorna, i det att de fullfölja sina egna intressen, halvt
omedvetet eller instinktivt förverkliga Guds plan eller helheten. Inte
heller denna lösning vill man gärna betrakta som tillfredsställande, då
det är svårt att finna plats för sympatien i denna helhet.
581
40 — 38708. Svensk Tidskrift 1938.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
