Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Ålandsfrågan i finlandssvenskt perspektiv. Av J. O. Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅLANDSFRÅGAN
I FINLANDSSVENSKT PERSPEKTIV
Av riksdagsmannen, jur. d:r •/. O. SÖDERHJELM, Helsingfors
Sedan tyskarna senhösten 1918 lämnat Finland, och sedan
en-tentepolitiken något år senare upphört med sin aktivitet i det
forna tsarrikets periferiska delar samt i följd härav den engelska
flottan dragits bort från Finska viken, stod Finland isolerat och
ensamt utan annat stöd eller skydd än det, man hoppades
Nationernas Förbund i framtiden skulle komma att kunna lämna. Ett
samgående med Sverige var vid denna tidpunkt uteslutet. Den
finska folkmentaliteten, som betraktade svenskheten i Finland som
en fiende, kunde omöjligt bortse från sambandet mellan svenskt i
Finland och svenskt i Sverige. Ålandsfrågan var dessutom aktuell,
och slutligen saknades vid denna tidpunkt i Sverige en vidare bas
för ett samgående med Finland.
I denna situation uppbyggde herr’ Holsti, nästan enväldig
ledare för den finländska utrikespolitiken under åren 1919—1922, det
s. k. baltiska samarbetet. Meningen var att mellan Finland i norr
och Polen i söder skulle skapas ett statsblock (där Litauen dock
t. v. måste lämnas åsido), som genom ömsesidig hjälp skulle giva
medlemmarna garantier mot angrepp från öster. Trots att
upprepade ministermöten höllos och trots vältaliga bankettal visade det
sig dock svårt att denna väg få till stånd något positivt. De
fördelar, samarbetet med de s. k. randstaterna kunde bjuda Finland,
voro icke vidare betydande, men riskerna desto större. När herr
Holsti, fullföljande randstatspolitiken till dess logiska slutmål,
år 1922 undertecknade det s. k. Warschau-avtalet, varigenom ett
defensivförbund, visserligen mycket löst och högst vagt
formulerat, ingicks mellan Polen, Estland, Lettland och Finland fick han
varken sin egen regering eller ännu mindre riksdagen med sig
samt lämnade politiken för mer än ett årtionde. Efter hans fall
fortgingo visserligen de baltiska ministermötena, men intresset
för randstatspolitiken avtynade småningom helt och hållet.
619
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
