Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Doktorer och lektorer. Av Krister Hanell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krister Hanell
och metodik. Doktorsavhandlingen syftar längre. Den är en
till-lämpning på den metodiska säkerhet i problembehandling som
licentiatstudierna ge, använd på ett i förhållande till
licentiatavhandlingen utvidgat eller nytt stoff och offentligen framlagd i
ett eget bidrag till den vetenskapliga forskningen. I disputationen
slutligen har författaren att ådagalägga, att ban behärskar sitt
problem icke endast från sina egna utgångspunkter utan så att
han kan ta ställning till detsamma från de förändrade
utgångspunkter, som företrädas av opponenterna.
Vad dessa högre studiers ändamål och värde beträffar, så är
det eller borde det vara klart för var och en, vilket värde de ha
för forskningen själv. Skall vetenskapen överhuvud föras framåt,
och det äro väl alla ense om att den bör, så måste det högre
universitetsstudier till. Och — en viktig sak — ju fler de äro som
arbeta desto bättre för forskningen. Det är visserligen sant, att
de verkligt stora forskarbegåvningarna, de som bana nya vägar
och utvidga forskningens domäner, äro nog så sällsynta. Det är
emellertid ett stort fel att tro, att det bara är dessa snillen, som
föra vetenskapen vidare från generation till generation. Detta
förmå de belt enkelt inte, och för att en ny väg inom vetenskapen
skall bli gångbar, så räcker det inte med att en genial forskare
anger riktningen, det fordras många krafters förenade arbete,
innan man kan gå vidare till nästa etapp. Jag tillåter mig att
framhäva detta därför att det nyligen har påståtts, att det skrives
för många doktorsavhandlingar i vårt land. Om antalet
doktorsavhandlingar skulle sjunka, vore därmed ingen olycka skedd,
menar en författare i Tidning för Sveriges läroverk av den 18 sept.
1938 och gör gällande, att vi skulle kunna tåla en viss decimering
av dessa utan allvarligare risker för vårt lands kulturnivå. Det
blir i varje fall närmast universitetens uppgift att se till, att
vetenskapen får »sitt»,
Nåväl, låt vara, att ett lands allmänna kulturnivå inte står i ett
omedelbart och påtagligt sammanhang med antalet författade
doktorsavhandlingar på så sätt, att ett ökat antal avhandlingar
skulle märkbart öka kulturnivån inom landet, så tror jag nog var
ocli en inser, att det skulle vara en ganska betydande brist i
kulturnivån om avhandlingsförfattandet upphörde. Så mycket är i
varje fall säkert, att den vetenskapliga forskningens nivå inom
landet skulle sjunka, om antalet avhandlingar ginge tillbaka.
Inom en forskning som går framåt, framkomma ständigt nya pro-
628
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
