Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 27 november 1938 - Tjänstemannarörelsens framtida utvecklingslinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
att SIF mottager anslutning från hela industriens tjänstemannakår,
då däremot SBF begränsat sitt verksamhetsfält till bruken. Men vid
bruken arbeta sålunda två organisationer parallellt oeh av SIF:s
broschyr framgår det tydligt, att åtminstone SIF betackar sig för
varje slag av samarbete. Anspråket går ut på en upplösning av SBF
och ett uppgående i SIF.
Det svar SBF hittills lämnat på broschyren ser ut att kunna
sammanfattas på följande sätt: SBF beklagar splittringen inom
tjänstemannakåren men konstaterar, att det icke är möjligt att ena
tjänstemannakåren inom ett förbund, om detta skall vara SIF. Man kan
därför bereda sig på, att sista ordet ännu icke blivit sagt i
industritjänstemännens organisationsfråga.
Det kan förefalla, som om SBF vore utslag endast av en
separatistisk rörelse betingad av att en relativt liten grupp tjänstemän av
individuella och egoistiska skäl icke vilja underordna sig den större
rörelsen. Det är emellertid icke svårt att konstatera, att så
knappast är fallet. Motsättningarna äro mycket större än så och bottna
i skillnaden i uppfattningen om de vägar, tjänstemannarörelsen skall
gå, dels för att nå de bästa resultaten, dels för att åt
tjänstemannakåren bevara dess särart i förhållande till andra arbetstagaregrupper.
Genom den från 1 januari 1937 gällande lagen om förenings- och
förhandlingsrätt har — på högerns initiativ och i ordagrann
anslutning till dess motion — intagits bestämmelser om, att en förening
av arbetstagare har möjlighet att få ett i tredje kapitlet i lagen
föreskrivet statligt skiljedomsförfarande tillämpligt, om föreningen hos
socialstyrelsen gör anmälan om s. k. fredsförpliktelse. Denna
fredsförpliktelse innebär, att organisationens medlemmar åtaga sig att
icke tillgripa fackliga stridsåtgärder, och binder på motsvarande sätt
arbetsgivarna.
Biksdagsmajoriteten vid 1936 års riksdag räknade vid tillkomsten
av lagen med att tjänstemännen i landet kände en sådan
samhörighetskänsla med sina företag, att de icke skulle genom fackliga
stridsmetoder vilja utöva påtryckning mot sina arbetsgivare. Å andra
sidan ville man göra ett effektivt fackligt framträdande möjligt
för tjänstemännen. Det måste fördenskull skapas andra vägar för
tjänstemannarörelsen än dem som arbetarnas fackliga organisationer
gått, om det skulle bli möjligt att göra tjänstemannaorganisationerna
effektiva. Denna utväg var att åt tjänstemännen införa ett statligt
skiljedomsförfarande. Det i lagen föreskrivna förfarandet innebär
emellertid icke att skiljedoinsutslaget blir bindande. Vissa
påtryckningsmedel finnas dock, bl. a. publicering av skiljedoinsutslaget, men
det överläts slutligen åt de registrerade organisationerna att
kollektivavtalsvägen söka uppnå bindande skiljedom.
Som modern fackorganisation framträdde SBF först våren 1937.
Av vad då oeh därefter publicerats synes det framgå, att
omorganisationen skedde som en direkt kritik av SIF och dess framträdande.
Omedelbart efter omorganisationen begärde SBF registrering av
fredsförpliktelse hos socialstyrelsen — liksom åtskilliga andra tjänste-
671
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
