Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Svensk invandringspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk in vandringspolitik
hinder för vårt land att delta i det humanitära hjälparbetet för
de utstötta olyckliga människorna av judisk ras. Den vädjan, som
biskopskonferensen i dagarna utsänt, skall förvisso ej förklinga
ohörd i de vidaste kretsar av vårt land. Under betryggande
kontroll över att icke vårt lands tillmötesgående missbrukas bör även
Sverige i behövliga fall tillåta transitering av judiska emigranter,
i särskilda fall med rätt för dem att här vistas viss tid t. ex. i
utbildningssyfte. Ävenså kan rent mänsklig solidaritet tala för
ett tillfälligt omhändertagande av nödlidande barn. Visserligen
borde ingen vara blind för att vissa risker äro förbundna med
sådan hjälpverksamhet, så länge systemet att göra människor
statslosa med till cynism gränsande förkärlek praktiseras och det
land, dit utresa utlovats, från dag till annan kan ändra sin
främlingspolitik. Men att ställa sig fullkomligt likgiltig för det
nödtillstånd, vari den judiska rasen mångenstädes nu råkat, vore att
förneka Sveriges humanitära traditioner. Och man vill gärna
liysa det förtroendet till de ansvariga myndigheterna, att de vid
tillstädjandet av en hjälpverksamhet inom landets gränser för
flyktande judar förvissa sig om ali garanti för att denna
verksamhet ej kommer i konflikt med främlingspolitiken i övrigt.
Ovanstående sex punkter, där önskemålen blott skisserats, äro
endast en sammanfattning av meningar, som hysas av många. I dem
ligger icke någon raspolitisk chauvinism och självgodhet, allra
minst någon antisemitisk instinkt. Ej heller kan däri utläsas brist
på medkänsla med människor, av vilka väl flertalet är alldeles
oförskyllt lidande. Inte heller äro de burna av någon misstro till
våra myndigheter, allra minst av någon åstundan att göra
inrikespolitik av judefrågan; tvärtom skulle vi mycket misstaga oss,
om vi ej utginge från att meningarna inom regeringen och
socialstyrelsen i princip ganska långt låta förena sig med den opinion,
som vi här ovan tolkat. Till de radikala intellektuella, som kräva
öppen famn för främlingar, måste man dock adressera den
alltför självklara reflexionen, att det omöjligen kan vara det lilla
Sveriges uppgift att — med uppoffrande av den enhetliga
folkstammens nationella styrka — taga för sig en anpart av
judefrågans lösning. Denna fråga måste lösas i större sammanhang
och av stater, som äga resurser därtill. Vår insats måste
koncentreras på att betyga vår delaktighet i plikten till mänsklig
solidarisk barmhärtighet.
680
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
