Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Kyrkomötet 1938. Av Torsten Ysander - Kvinnligt prästämbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten Ysander
utvidgning påpekades också, att ali den gärning, som man
väntade ock begärde av den kvinnliga prästen, redan inrymdes i den
kvinnliga tjänst som i frivilligbetens form länge funnits och som
i legal form nu ifrågasattes, men varken i den ena eller andra
formen krävde prästämbete eller prästutbildning.
Såg man åter till lämpligheten, kunde icke bestridas, att särskilt
kvinnlig ungdom i vissa övergångsår behövde den andliga vård
som en erfaren kvinna bäst ger. Däremot bestreds, att alla
exempel, som från det kvinnliga ämbetets förespråkare anförts, voro
hållbara. Varför just en kvinnlig präst vid ett kvinnofängelse?
Just där är pastor numera den enda man, som klienten under sin
strafftid möter, sedan direktör, läkare, assistenter och ali annan
personal blivit kvinnlig. Vad synnerlig vinning kunde väntas av
att beröva den, ofta primitiva, klienten den enda hållpunkt, hon har
för sin tro att det, trots allt, också finns renhjärtade män i världen?
Den ogifta kvinnan vore vidare lika litet som den ogifte
mannen skickad att hjälpa i många av den gifta kvinnans psykiska
svårigheter. Den gifta kvinnan som präst vållade å andra sidan
praktiska svårigheter som krävde mycken prövning och
varsamhet. Erfarenheten stöder heller icke det välklingande påståendet,
att en kvinna icke kan öppna sig för någon annan än en av eget
kön. Varje i själavård erfaren vet, att det motsatta snarast är
sanning. Mången har som allra svårast att öppna sig för en av
sitt eget kön. Det finns föga anledning att tro, att procenten
kvinnor, som sökte den kvinnliga prästen, bleve större eller ens så stor,
som den, som söker den kvinnliga genomsnittsläkaren.
Innerst vore frågan en rättfärdighets- och likställighetsfråga.
Det vore ärligast att säga ifrån detta. Det betonades av en talare
i kyrkomötet, att detta var felaktigt. Det var icke
likställighets-kravet som låge bakom — det liar visst ful klang — utan det var
just den kvinnliga naturens olikhet, som motiverade kravet.
Förmodligen observerade icke talaren sin logiska kullerbytta.
Likställighet är eljest ingalunda någon motsats till olika naturer. Dessa
kunna ju i ali sin olikhet vara likvärdiga och just därför kräva
likställighet.
Kvinnovärldens önskan om likställighet är både en allvarlig och
befogad önskan. I detta fall blir kravet emellertid icke
tillgodosett så länge behov och lämplighet endast kunna hänvisa kvinnan
som präst till vissa sidobefattningar i kyrkan. Den onödiga och
farliga mindervärdeskänslan måste alltså avkopplas på annan väg.
■706
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
