Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Gustaf II Adolfs sista kulturskapelse (Dorpatuniversitetet), I. Av Johan Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Bergman
stentrappan ringlar sig upp. När man kom upp överraskades
man emellertid av att finna ett stort, rymligt rum med fullt
modern biblioteksinredning. Ett starkt intryck, ehuru av annat slag,
får man ju också i ett sådant modernt bibliotek som t. ex. British
Museums väldiga readingrooms-rotunda, vilken torde vara den
ur rent praktisk synpunkt mest välordnade biblioteksstudiesal i
världen.
Efter alla dessa intryck kunde det väl tyckas som om
universitetsbiblioteket i den gamla estniska staden ej borde ha så mycket
att bjuda. Och dock måste
jag säga att jag näst
tornrummet i Kölnerdömen
knappast känner någon för
studiero, inre samling och
historisk stämning mer
ägnad arbetsplats än detta
härliga bibliotek. Det är
inmonterat i ruinen av en
gammal gotisk domkyrka,
vilken sålunda ännu i sitt
ruinerade skick får vara
en fristad för det andliga
livet — meditationen i en vetenskapens tysta verkstad är ju
också på sitt sätt en gudstjänst.
En synnerligen stark känsla av denna underbara stämning fick
jag en av de första dagarna av min vistelse i Tartu, då »Gelehrte
estnische Gesellschaft», som jag inom kort ej blott som gäst utan
som ordinarie ledamot kom att tillhöra, firade sin årshögtid i det
gamla universitetsbiblioteket, som jag vid detta tillfälle såg för
första gången. Nämnda sällskap är en enklare motsvarighet
till vår Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademi och lägger,
liksom denna, huvudvikten på den inhemska fornforskningen.
På grund av kolbrist sparades det den gången (1919) starkt på
belysningen, och en enda elektrisk låga, lysande över den
vithårige patriarken i presidentstolen, nästan som legendens »tunga
av eld», var det enda som upplyste den väldiga hallens mittparti.
I halvdunklet på alla sidor skymtade bokhyllornas ändlösa rader
— att en stor del av dem voro tomma, evakuerade till Ryssland,
kunde i denna klärobskyrbelysning knappt observeras. En hel del
gamla målningar och porträtt skymtade även, vilka ej tillhörde
Domkyrkoruinen, vari
universitetsbiblioteket är inrymt.
716
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
