Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Resning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Resning
i motiverna. Det liela verkar tillkommet på ett tämligen
lättvindigt sätt. Professor Hurwitz säger också (ibidem sid. 525), att
spörsmålets aktualitet utgör icke — såsom fallet i allmänhet är
med lagförslag — förslagets förutsättning utan är övervägande
en följd av förslaget.
Den nu givna redogörelsen för lagstiftningen utomlands och
framkomna ändringsförslag visar att — om man frånser så
olyckliga hugskott som de danska förslagen av 1937 och 1938 samt
processlagberedningens tvivelaktiga utvidgning av
processkommissionens förslag i fråga om de nya skäl som kunna vara
res-ningsgrund i brottmål — 1734 års rättegångsbalk på denna punkt
stämmer ganska bra överens även med modernitetens krav.
Processlagberedningen redogör i sina motiver på följande sätt för
gällande lag: »Äterbrytande av dom i egentlig mening
behandlas i 31 kap. 3 Förutsättning härför är att »någon funnit nya
skäl och menar att dom, som vunnit laga kraft, därmed hävas
kan». Han har då att söka »Konungens lov, att saken må ånyo
skärskådas».
Den åberopade paragrafen innehåller därjämte att
resningssökanden skall på angivet sätt styrka, att han ej förr vetat de nya
skälen eller förstått att de av sådan vikt varit. Redan i 1734 års
lag uppställdes i detta hänseende ungefär enahanda krav som de
vilka i norska lagstiftningen gälla för resning i tvistemål ocli
vissa brottmål. Gällande lags resningsbestämmelser i sistnämnda
fall kunna alltså anses fullt moderna. Även om, såsom förut
nämnts, en ändring i fråga om den nu berörda förutsättningen
för resning kan anses lämplig i grövre brottmål, kan detta så
mycket mindre åberopas såsom ett stöd för nödvändigheten av en
ögonblicklig reform av resningslagstiftningen som denna fråga
icke torde ha spelat någon större roll vid avslagen å
resningsansökningarna i dylika mål. För övrigt kan till försvar för
principen i 1734 års lag framhållas att, om genom den dömda partens
försummelse bevismaterialet blivit vilseledande, den felaktiga
domen tillkommit på grund av partens eget förvållande och att
därför, om han vill ha rättelse, han bör söka icke resning utan nåd.
Det måste under sådana omständigheter väcka den största
förvåning att det besannats att planer äro å färde att utbryta
resningsbestämmelserna från processlagberedningens övriga förslag
till särskild snabb behandling. En sådan utbrytning förefaller
synnerligen omotiverad och vore från många synpunkter sett
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
