Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Landsbygdens bostadsproblem. Av Martin Skoglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martin Skoglund
vana att bo för sig" själva, icke minst äldi*e personer, med olust
tänka på att nödgas få sin rörelsefrihet beskuren av andra,
närboende människor och därför dröja kvar i fallfärdiga stugor
längre än de behövde, till stort bekymmer för anhöriga och
fattigvårdsmyndigheter. Man torde icke göra sig skyldig till något
större misstag, om man utgår ifrån att det är åtskilliga
representanter för den sistnämnda kategorien, som Lubbe Nordström
besökt under sin beryktade hundramilafärd genom Sverige.
Landsbygden har f. n. ett procentuellt avsevärt mycket större
antal åldringar oclx mindre arbetsföra personer att härbärgera än
städerna; proportionen åldringar är ungefär 10 : 7. Det ser ut som
om den moderna stadsvåningen saknar utrymme för de gamla!
Ställa vi allt för stora fordringar på backstugorna och
hyreslägenheterna vid gårdarna, driva vi förmodligen bort deras
nuvarande innehavare. En bättre bostad och en bostad till
överkomligt pris kunna de knappast beredas i staden, kanske inte heller
framme vid industrisamhället, där barnen oftast bo.
Socialministern har genom särskilda utredningsmän sökt få
fram förslag till särskilda pensionärsbostäder, vilka skulle
uppföras av kommunerna. I själva tanken ligger det mycket
tilltalande. Men det konkreta förslaget, som f. n. är ute på remiss, är
icke särdeles lockande vare sig för skattebetalarna eller för dem,
som skola bo i hemmen. 20 kvm. golvyta och en årlig kostnad pr
lägenhet av 400 à 500 kr. är vad som ställes i utsikt. Siffrorna torde
tala ett tydligare språk, om man samtidigt erinrar om att på flera
håll i vårt land 500 kr. betraktas som ett skäligt arrende för en
tjugutunnlands gård, och att jordägaren då är skyldig hålla
ar-rendatorn med bostadshus, ekonomibyggnader och vedbrand. Det
säger sig självt att pensionären icke förmår betala en liyra, som
svarar mot byggnadskostnaderna, utan att en avsevärd subvention
måste till.
I ett sådant läge, med byggnadskostnader som lägga hinder i
vägen för en stark forcering av nybyggnader, torde det vara
riktigare att på ett sansat sätt rådas vid om ett nödtorftigt
förbättringsarbete av någorlunda välbelägna bostäder än att genom
någon Goebbelspropaganda skrämma fastighetsinnehavarna till att
riva eller stänga de nuvarande bostäderna. Staten har under
senare år redan anslagit över 50 milj. kr. till förbättringsbidrag på
landsbygden. Det finnes följaktligen en icke ringa erfarenhet att
bygga vidare på. Mot användningen av detta anslag har den an-
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
