Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vad är jämförande språkforskning? Av professor Hjalmar Frisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad är jämförande språkforskning?
växt och historia. Samma iakttagelse kan man göra beträffande
språkvetenskapen ocli en annan forskningsgren, den klassiska
filologien. Då språkvetenskapen framträdde som en självständig
disciplin med egna uppgifter och metoder, uppstod det en olycklig
spänning och onödiga slitningar mellan den ungdomliga, stundom
ungdomligt övermodiga språkvetenskapen och den
traditionsmät-tade klassiska filologien. Med ålderns rätt och erfarenhetens
pondus sökte denna hävda sin undantags- och prioritetsställning i
vetenskapens värld och slungade sin bannstråle mot den
jämförande språkforskningen som »tog sin tillflykt till brahmaner och
Ulfila för att förklara innebörden lios goda latinska och grekiska
ord» (Gottfried Hermann). Det såg visserligen en tid ut som om
gränsen mellan klassisk filologi och jämförande språkvetenskap i
Sverige var på väg att utplånas. Det var i slutet av 1800-talet
och början av 1900-talet, då båda lärostolarna i klassisk filologi
vid vårt äldsta universitet innehades av två betydande språkmän
och komparatister, Per Persson och O. A. Danielsson, den ene
utmärkt av stor produktionskraft och systematiserande överblick,
den andre av kritisk skärpa och intellektuell finess. Det har
emellertid visat sig att denna förening var av övergående natur,
framkallad av en särskild tidsströmning, möjliggjord av säregna
personliga förhållanden.
Vill man riktigt förstå, varpå olikheten och motsättningarna
mellan klassisk filologi och jämförande språkforskning beror, är
det nödvändigt att först enas om vad filologi och filolog är. Filolog
betyder egentligen »vän av ord»; vore denna bokstavstrogna
tolkning riktig, skulle man alltså träffa de största filologerna på
folkmöten och i parlamentariska församlingar. En lika bokstavlig
men dock helt artskild betydelse inlägger, om jag inte
missminner mig, Anatole France i ordet filolog, när han på ett ställe låter
en av sina talesmän bekänna: »Det existerar för mig ingenting
annat i denna världen än ord; till den grad är jag filolog.» Ingen
av dessa tolkningar är emellertid den vanliga, och jag tror i varje
fall inte att de klassiska filologerna äro benägna att gilla någon av
dem. Snarare torde de i likhet med sin store läromästare August
Boeckh med filologi mena det sammanfattande studiet av ett folks
alla livsyttringar, av hela dess kultur. Filologien innesluter enligt
denna uppfattning språk, litteratur, konst, musik, religion, filosofi,
statsskick, politik, myntväsen, lagstiftning, ekonomi och åtskilligt
annat. Fattar man filologien på detta sätt, kan den näppeligen
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
